Visar inlägg med etikett kvinnor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kvinnor. Visa alla inlägg

måndag 14 mars 2016

Att bryta tabun


Idag kan jag läsa om Caroline och Julia som onanerar i TV i danska Paradise Hotel. Runt de onanerande flickorna är de övriga deltagarna och tittar på.



                                        (Bild TV3 Danmark)



Till Exstrabladet berättar Caroline att hon onanerar öppet i TV för att kvinnlig onani är tabu och hon tycker det är synd. 

Hon vill sätta fingret på den skamkultur som råder kring kvinnlig onani. – Jag tycker verkligen att det är synd, säger hon. – Synd att det måste vara ett tabu för kvinnor att onanera, eftersom de flesta ju gör det, säger Caroline till Ekstrabladet.

Detta med att bryta tabun genom att bildligt talat trycka upp valkar, underliv, blodiga mensskydd osv i folks ansikten tycks vara på modet numer.
Ett slags omoget uttryck för de sista två generationernas oförmåga att använda sitt vokabulär, ord, för att lyfta saker och bryta tabun har mynnat ut i att hänsynen till andra människor åker all världens väg.

Carolines onanerande och andra bloggars mensande är inte ett dugg mer intressant eller rumsrent än snuskgubbens runkande på tunnelbanan.
Borde gubbar runka mer tunnelbanan förresten, för det är ju tabu att slita fram snoppen framför andra och dra igång. Äldre gubbar kan ju dessutom luta sig mot det tabu som råder kring att äldre människor, (ni vet de där över 35 som redan har skaffat sina barn) överhuvudtaget har ett sexliv och kan känna kåthet.
Jag och maken kanske bör ta vårt nästa gök på Sergels Torg, eftersom det är tabu både att vara över 50  och dessutom överviktig och att ha sex.

Gubben som drar i snöret på tunnelbanan och vi gökande på Sergels Torg skulle utan tvekan få en böter för förargelseväckande beteende. Helt enkelt för att vi genom sådana handlingar tvingar människor att se något de inte bett om. Det är inte anständigt vare sig att göka eller onanera publikt och det spelar ingen roll att Caroline "inte ångrar sig", det är hänsyn till andra som styr de normerna och reglerna.

Kvinnlig onani kan alla se när de vill. De är bara att klicka in på valfri porrfilm och titta.
På bästa sändningstid där unga och barn följer programmet hör vare sig runkande, gnuggande eller gökande hemma.

Nu kan man givetvis protestera mot det och säga att "alla kanske inte vill se porr" ... och där är ju min poäng.

Bryter tabun gör man genom att lyfta ämnet och prata om det. Kvinnor onanerar, män onanerar, människor har sex, men det är inte detsamma som att alla måste se andra göra det offentligt för att det ska vara okej.

Som avslutning anser jag dessutom att Caroline har fel. Kvinnlig onani är något man idag kan prata om, något som till och med lärs ut i skolan som normalt. Det tycks dessutom fascinera och locka givet att det är ett ofta förekommande inslag i porrfilm.

Manlig onani ses väl däremot som rätt icke önskvärt i de flesta sammanhang. Ingen vill liksom vare sig se gubben på tunnelbanan rycka i snoppen eller fika med en karl som tycker lite anekdoter om hans stånd eller ryckande i snoppen ska krydda kaffet och kakan.

lördag 12 mars 2016

Sommar, flyktingkris och ett annat Sverige

Snart är sommaren här och ett nytt flyktingkaos som i höstas står för dörren.
Europa har stängt sina gränser, men det är enbart tillfälliga åtgärder med gränskontroller och för Sveriges del kräver konstitutionen att vi och Danmark i princip samtidigt står utan gränskontroller i 14 dagar innan ett nytt beslut kan fattas.

Samtidigt har vi, trots gränskontrollen som upprättades 4:e januari och kraftigt minskat flyktingmottagande under en period, inte lyckats hantera de 160 000 som valde att söka asyl i Sverige förra året.

De flesta som kommer hit här män, vilket gör att Sverige fått ett skifte från en majoritet kvinnor till en majoritet män. Inget land mår bra av för många män, det låter kanske sexistiskt men är ett faktum.
Ett överflöd av män leder till en högre grad av utslagning och kriminalitet i samhället och dessutom minskad jämställdhet. 
Självklart är det så att ett samhälle inte heller mår bra av en alltför stor övervikt av kvinnor, däremot är kvinnor i en liten majoritet i välmående samhällen eftersom kvinnor lever längre än män. Det är dock viktigt att fördelningen är någorlunda jämn bland barn, unga och fortfarande fertila.

Efter höstens och vinterns flyktingströmmar så fördelningen mellan könen kraftigt förskjuten. I de allra viktigaste åldrarna, de unga, mellan 15-17 år går det 123 pojkar på 100 flickor.  Det innebär att i de åldrarna är fördelningen skevare än i Kina där det går 117 pojkar på 100 flickor.

Det finns dock en väsentlig skillnad på Sverige och Kina när det gäller överskottet på pojkar. I Kina är det en konsekvens av ettbarnspolitiken och pojkarna som utgör överskott är kineser, födda med och uppväxta i den kinesiska kulturen. 
Det är en väsentlig skillnad på det som vi ser i Sverige där mansöverskottet utgörs av män från främmande kultur med en i våra ögon mycket skev kvinnosyn.

Effekterna av det har vi redan sett, både på badhus och i form av överfall av kvinnor. Läget är på sina håll så allvarligt att kvinnor uppmanas att inte vistas ute ensamma på kvällar och nätter.  
Det kommer inte att bli bättre, utan ju fler med denna kvinnosyn som kommer in i landet desto mer kommer vårt öppna och fria samhälle tvingas anpassa sig - och offren kommer att vara barn och kvinnor i första hand.

Det vore önskvärt om våra politiker faktiskt erkände den problematiken. Det vore önskvärt om det ställdes krav på nyanlända (och tidigare anlända) om att de skall anpassa sig till vårt svenska samhälle - istället för tvärtom att vi som bor i det här landet skall kliva tillbaka och anpassa oss till främmande kulturer.


fredag 10 juli 2015

Silikonbröst ....

Att vara ung och sträva efter groteskt stora bröst med hjälp av fyllning har sitt pris.



Ett punkterat bröst .. inte snyggt alls, å andra sidan är inte det bröst som "hållit" direkt i form det heller ...




Det är ju så att också kroppar med silikon åldras .. i alla fall runt silikonet ...


Sjukt snyggt .. eller vad säger man ...

torsdag 14 maj 2015

Apoteket och oförskämd man ...



För ett par veckor sedan besökte jag apoteket ensam. Jag gick där bland hyllorna och valde produkter och stannade bland annat till mellan hyllan "intim" och "hudvård".

När jag står där och läser på produkter så kommer en välklädd, nykter man i 40-50 års åldern fram till mig.

- Hej, säger han och ler.

- Hej, säger jag ler lite artigt tillbaka och återvänder till att botanisera bland produkterna...

- Ta inte det här fel, säger han, man jag vill att du skall veta att jag tittat på dig en stund och du ser ut att ha så trevliga och lekvänliga bröst. Jag ville bara att du skulle veta det ...

Eftersom ämnet var aktuellt på ett diskussions forum - en tjej som var trött på tafsande - så gav jag uttryck för vad som hänt där .. och detta var svaren jag fick ...



Medlem
Nycticoraxs avatar

Blev du inte ens en smula glad, innerst inne? Själv ser jag ofta tuttar som jag skulle vilja leka med, men det är skitsvårt att säga det till någon utan att det ska bli dålig stämning. Han kanske skämdes mer än du, men tyckte dina var så jävla fina att han tog modet till sig och sa något.



Behöver jag verkligen säga att jag blev inte ett dugg glad innerst inne för att någon tog sig rätten att kliva på mig utan hänsyn till min integritet?


En annan inläggsskrivare hävdar att jag borde vara smickrad...



Ursprungligen postat av Kxxfxxxx 
En normal kvinna hade blivit smickrad och gått vidare i livet med en kul grej att berätta för tjejkompisarna på nästa sittning. 
En trasig feminist ser inviten som något negativt, som vanligt, och gråter ut inför hela landet, dock anonymt.Att du blir så förnärmad över något sådant, speciellt i er ålder när man brukar släppa på hämningarna, bevisar bara att du är en totalt sinnessjuk feminist som jag inte önskar min värsta fiende att drabbas av. Du ser förmodligen alldaglig ut och dina extremistiska och psykopatiska drag är svåra att tolka för en vanlig herre som inte tänker sig för.Kan du inte ikläda dig en skylt hädanefter? Där du klart och tydligt deklarerar att du är gravt sjuk i huvudet och blir ytterst förnedrad av komplimanger!?Jävla idiot

Behöver jag verkligen utveckla mer vilka tankar det här väcker i mig?

Nej, jag blev inte smickrad, jag blev generad och kände att mannen kränkte mig. Det är kränkande att bli bedömd som en kossa på marknad när man bara vill köpa hudkräm och hämta ut medicin .. 





måndag 20 april 2015

Tankeväckande humor :)

Snott på nätet





That reminds me of the study that revealed that women who carry some extra weight live longer than the men who mention it!

tisdag 8 juli 2014

Kravet - dödsstraff för våldtäkt


I Thailand och Indien har människor fått nog. I Indien dömdes tidigare i år fyra män till döden för en särskilt grym våldtäkt som ledde till en ung kvinnas död.

Nu reser man röster i Thailand också för att införa dödsstraff  för våldtäkter:



Ur Aftonbladet
En 13-årig flicka våldtogs på ett thailändskt nattåg, mördades och kastades av tåget.Händelsen har upprört hela Thailand.Nu kräver många ovillkorligt dödsstraff för våldtäktsmän.
[...]
Thailändska artister och kändisar deltar nu i internetupprop som kräver ovillkorligt dödsstraff för våldtäkt.
[...]
En internetbaserad namninsamling som kräver dödsstraff för våldtäkt har skrivits under 15 000 gånger på bara en dag.Enligt nuvarande thailändsk lag kan våldtäktsdömda få mellan fyra och 20 års fängelse och bötesföreläggande.

(Aftonbladet)


I Sverige blir det istället svårare att fälla våldtäktsmän. Skall man följa de utslag som Hovrätten gjort i några mål nyligen så krävs oberoende vittnen för att kunna fälla balkonkastare och våldtäktsmän i vårt land.

Där andra länder stärker kvinnors rättigheter och skyddet för utsatta kvinnor så går svensk rätt åt andra hållet. Man skärper lagar men avstår från att döma och skapar en praxis i domstolarna som gör att det snart kommer bli i princip omöjligt att få våldtäktsmän och balkongkastare dömda i Sverige.

Här har gärningsmannens handlingar ingen betydelse, här spelar det ingen roll vad offret sagt eller vill.

Här i Sverige utgår vi ifrån vad gärningsmannen ville och tyckte att han borde ha rätt till. Här är det gärningsmannens (bristande) förstånds och kommunikationsförmåga som avgör. Här är det vad gärningsmannen säger att han tänkte, inte vad han gör och inte vad offret utsätts för, som har betydelse.

Inga vittnen - då kan du skrika nej, bli slagen, försöka fly. Om gärningsmannen säger att han trodde du gillade sådant så räknas hans ord - inte offrets.

Inga vittnen - blod i lägenheten, tidigare skador efter misshandel, offret pekar ut gärningsmannen .. men hovrätten anser ändå att offret själv valde att göra svanhopp från sjätte våningen.

Thailand går längre än Indien - de kräver ovillkorligt dödsstraff för våldtäkt.

Dödsstraff för våldtäktsmän och balkongkastare .. ja, tanken börjar faktiskt tilltala mig alltmer..

torsdag 6 mars 2014

När argumenten tryter och bitchen inte tiger...

Jag vet att jag retar gallfeber på en del. Inte nog med att jag har åsikter, jag inbillar mig liksom att jag skall ha någon rättighet att uttrycka dem på öppna forum också - och inte ens ändra mig fast andra inte alls tycker som jag.
Inte ens när en man samlar sig och är så pedagogiskt nedlåtande som bara en man kan vara i ihopsamlade ordmassor och leverera i mer eller mindre - mycket sällan mer - subtila förolämpningar tar jag till mig budskapet, faller till föga, blir ödmjuk och håller tyst eller anammar budskapet som mitt eget.

Jag är en besvärlig jäkla bitch - jag vet.

Det är helt okej för mig att folk tycker det, att man inte håller med mig, inte gillar mina åsikter och inte gillar min debatteknik. Jag lär ju i alla fall  inte hålla käften för det - eftersom jag gillar både mina åsikter och att vara en bitch. Livet är så jäkla mycket trevligare och roligare när man får ha egna åsikter, bilda sig en egen uppfattning, kunna uttala det man tycker och faktiskt inte alls behöver hålla käften för att andra inte tycker likadant. Inte ens om meningsmotståndaren är man.
Demokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet är helt enkelt bra grejer.

De flesta meningsmotståndare nöjer sig med ordfäktandet och svär kanske inom sig, men så finns det den där lilla klicken som bara inte klarar att hålla sig där. De måste hämnas, jävlas. Den där ilskan liksom kokar över, kräver att de går från ord till handling.

Nu har jag råkat ut för ett av de där uttrycken för hämnd, aggressionsutbrott, försök att jävlas, ännu en gång (jag det har hänt tidigare - och alltid från manliga alias) och jag vet inte riktigt hur jag skall tackla detta.

När orden tar slut, när argumenten inte når fram, inte räcker till, så slänger de ut ett inlägg - lagom nedlåtande och länkar till min blogg....

Jaba .. men Gud! Vad händer nu - tänk om det kommer läsare  0.0


Ja, men ni förstår ju själva. Jag bloggar öppet och det värsta som kan hända är väl ändå att någon läser .. eller nåt.

För vad kan annars hända?  Vad har de manliga aliasarna annars tänkt?
Att skärmen inte spricker, tangenterna ändå fungerar, sladdarna inte krullar sig, datorn inte exploderar eller brinner upp .. det har jag ju redan konstaterat för länge sedan.
Enda effekten är att läsarfrekvensen ökar ... och det ger ju verkligen mardrömmar för en bloggare.

Jäkligt otäck hämnd tycker jag.

onsdag 29 januari 2014

Martins funderingar: Mot sexuellt våld och för samtycke

Martins funderingar: Mot sexuellt våld och för samtycke

[...]
Det har hävdats att en samtyckesbaserad lagstiftning skulle lägga mer fokus på offret. Det är nonsens. Fokus ligger redan på offret. Och som polis som arbetar med våldtäkter så tycker jag att det skulle vara en stor fördel om det räcker för en fällande dom om vi kan bevisa att inget samtycke föreligger, som i exemplet med flickan som var rädd och passiv.


Främst så skulle dock en samtyckeslagstiftning vara normbildande. Det skulle skicka en tydlig signal om att det inte är ok att ha sex med någon som inte vill.


Samtyckeslagstiftning är dock inte den enda rättspolitiska åtgärden som krävs: Jag vill nämna tre saker till som vi behöver jobba med:


Ändrad bevisvärdering: Även närmast absurda förklaringar och efterkonstruktioner ifrån gärningsmän accepteras och läggs till grund för friande domar. Hur kan man tro på att en flicka skulle ha fört in sperma ifrån en papperstuss i sin slida?


Bättre utbildning: Vi behöver göra upp med en hel del sexistiska föreställningar. I domen ifrån Lund hålls både offrets tidigare sexuella erfarenheter och psykiska ohälsa emot henne.


Uppsåtsfrågan: Tingsrätten i Lund friade för att de ansåg att mannen kan ha varit tillräckligt dum eller okänslig för att inte fatta att kvinnan inte ville, alltså sakna uppsåt. Vi behöver fundera kring att kriminalisera oaktsamhet för en del grova sexuella kränkningar, på samma sätt som redan är fallet för vissa grova fysiska kränkningar.


Åtgärder i rättsprocessen är viktigt, men det är fortfarande bara en del av allt som behöver göras. För att minska mörkertalet så räcker det inte med fler fällande domar, vi måste också bli bättre på att stötta offren, och sluta upp med att skuldbelägga dem.


Slutligen, de viktigaste åtgärderna rör trots allt inte vad vi gör då en våldtäkt har begåtts, utan vad vi kan göra för att förhindra att det överhuvudtaget sker. Här har vi män ett speciellt ansvar.
Hur pratar jag ? Hur agerar jag som förebild?
Säger jag ifrån, eller förminskar och ursäktar jag kränkningar?
Hur beter jag mig själv? Är jag lyhörd och har säkra marginaler till att inte kränka någons sexuella integritet?
Även vi män som aldrig medvetet skulle begå övergrepp behöver tänka på hur vi uppfattas och vad för värderingar vi sprider och legitimerar.
[...]


(Martins Funderingar)


Jag kan bara instämma i det Martin skriver. Argumentet att fokus skulle falla på offret är helt platt. All fokus ligger redan på offret problemet är att tolkningsrätten för vad offret säger och gör ligger hos förövaren. En kvinna säger nej och gör motstånd - förövaren uppfattar det som "kul hon vill ha dominanssex" och rätten går på hans linje. Vad är det för syn på kvinnor och kvinnors rätt att själva avgöra när, var och med vem de vill ha sex.


Vi behöver en lagstiftning som tydligt klargör att det är kvinnan som bestämmer över sin kropp, inte mannen. Jag behöver inte säga nej för att du inte ska få ta min plånbok eller bil. Du får inte ta sådant olovandes utan att det är ett brott. På samma sätt skall inte en kvinna behöva neka för att en man skall förstå att han inte har tillträde. Han har inget tillträde förrän hon vill, samtycker och förmedlar ett ja.


Jag håller också med Martin om att alla har ett ansvar för den kultur som råder idag. Jag ser dock att det ansvaret är betydande för både män och kvinnor. Vad förmedlar vi för syn på utsatta, hur resonerar vi kring sex, utnyttjande och gränser? Så länge människor skuldbelägger offren och/eller bagatelliserar brotten legitimerar de övergreppen. 

Läs Martins inlägg i sin helhet på hans egen blogg:
http://martinfunderar.blogspot.se/2014/01/mot-sexuellt-vald-och-for-samtycke.html

torsdag 5 december 2013

Dejtingligan (mördarligan) inför rätta i dag

Planen var att 32-åringen skulle luras på pengar – men det urartade i ett bråk som slutade med att han höggs ihjäl.
I dag började rättegången mot de fem i dejtingligan.

[...]
Dådet skedde i Solna torsdagen den 5 september.

Flickorna hade då vid flera tillfällen lurat "gubbar" att de skulle sälja sexuella tjänster. Så var planen även denna gång. Men det urartade i ett bråk.

– När åklagaren beskrev hur offret mördades med 18 knivhugg, grät flera av hans anhöriga som var på plats i rättssalen, säger Aftonbladets reporter Linda Hjertén.

Efter att offrets misshandlats och knivhuggits, ska en av flickorna lyst upp platsen med sin mobil, så att den andra flickan kunde vittja mannens fickor. De fick med sig 5000 kronor som de fem sedan delade mellan sig, sa åklagaren.
Lämnade döende man i skogen

Den döende 32-åringen vädjade till de som började släpa honom in i skogsdungen att lämna honom på cykelbanan. Men de släpade in honom in i skogen ändå.

– Och där släpper de honom, sa åklagaren.
[...]
Flickorna åtalades för grovt rån. Två av männen åtalas för mord och grovt rån och den tredje mannen för medhjälp till grovt rån.
(Aftonbladet)

Jag har skrivit om fallet två gånger tidigare. Dels under rubriken:

Ibland är inte medlidandet på topp.....

Samt under rubriken:

Ansvar .. hmm...

Efter att ha läst dagens artikel och sett rapporteringen från första rättegångsdagen så ändrar jag ståndpunkt:
Ibland är medlidandet på topp. Medlidandet med det mördade offret och hans anhöriga. 

Rent krasst är jag av åsikten att den som köper sex och blir blåst på både pengar och tjänst inte är värd särskilt mycket sympati. Det är helt enkelt inte okej att se på andra människor runkprylar man kan köpa. Därmed inte sagt att jag anser att den sexsäljare (äkta eller spelad) som lurar sexköpare skall gå ostraffad. Jag anser inte att brott i någon form är "okej" och anser absolut att man skall verka för att sådana åker dit och får ta sitt straff.

Från stöld till mord är dock steget långt. Straffet för sexköp är dagsböter - dvs förlust av pengar och prestige, straffet för sexköp är inte misshandel och inte mord. 

Det här fallet  är dessutom ett av de mer kallblodiga morden man läst om.
Att först misshandla och hugga en person 18 gånger utan att det föreligger någon egentlig aggression i botten mot personen är ju osedvanligt brutalt i sådana här sammanhang.

Att fem i förening sedan släpar en svårt skadad, döende man som vädjar, bort från all möjlighet till hjälp och drar personen avsides för att där sedan lämna honom att dö .. Det är så kallt, beräknande och avskyvärt så det blir svårt att greppa.

Tanken på den dödsångest mannen måste ha upplevt väcker både ilska och ångest. Tanken på vad som rör sig i hans anhöriga när de får höra om hans sista tid och den kallsinnighet som förelegat hos förövarna är smärtsam.

Nu tror jag i och för sig fortfarande att tjejerna guidades av sina äldre manliga medbrottslingar i rånen - och inte att tjejerna var de drivande eller de som planerade dåden såsom det framställdes i media en period.

Det förtar dock inte att de i samförstånd med männen bestämde att det skadade rånoffret skulle dö. De visste att han var allvarligt skadad - de kan inte ha undgått att upptäcka det när de gick igenom hans fickor.
De hörde honom vädja, de hjälpte till att flytta honom ur synhåll, de gav fullständigt tusan i att larma både i anslutning till brottet och senare..

Ett mord i samförstånd imo. Ett mord i samförstånd i högre grad än Malexandermorden - eftersom här har samtliga fem varit delaktiga i själva dödandet - även om inte alla höll i kniven.

Flickorna åtalas inte för mord. Varför då undrar jag? De åtalas inte för medhjälp till mord. Varför då?
De har ju varit delaktiga i mordet de också. De har fattat ett medvetet beslut i samförstånd med övriga att undanröja rånoffrets möjlighet till hjälp. De lämnade honom att dö.

Ena mannen åtalas för medhjälp till grovt rån. Inte mord, inte rån, trots att brotten begåtts i samförstånd mellan dem..

Endast två åtalas för mord. En loska i ansiktet på de anhöriga imo.
Alla fem borde åtalas för mord. Alla fem har i samförstånd dödat en man.










torsdag 24 oktober 2013

Expressen usla rubriker.... Polisens Facebookgrupp

Jag möttes tidigt i morse av att Expressen toppade med detta:




Det här lät ju helt horribelt, först en alkoholmissbrukade sexköpare till åklagare som inte sparkas och nu kvinnohatande poliser ... var är samhället på väg..

Självklart var jag tvungen att läsa artikeln.

Facebook-gruppen avslöjar poliserna

Så här grovt hånar svenska poliser sina kritiker:
TV-profilen Elisabet Höglund hånas för sitt utseende och kallas "dement" och "häxa" "som inte behöver ringa 112".
Tidigare länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad beskrivs som "polisens motsvarighet till Linda Rosing".
Författaren Johanna Langhorst och ledarskribenten Eva Franchell avfärdas med att de är "bara skit! Som luktar illa!"
Expressen kan i dag avslöja vad som skrivs i svenska polisers interna och stängda Facebookgrupp.

[...]

Facebookgruppen UMF startades av åtta poliser i februari 2012. Förkortningen UMF står för "underbetalda, missnöjda och förbannade".
Drygt 5 000 poliser - vilket motsvarar ungeför en fjärdedel av landets poliser i dag - är med i gruppen.

[...]

Hån mot kritiker

När Facebookgruppen UMF startades hade den en starkt facklig prägel. Och än i dag diskuteras ofta arbetstider, arbetsmiljö, löner, ob-tillägg och polisutrustning.
Men här uttrycks också öppet hån och närmast hat mot kritiker på ett sätt som fått flera poliser som Expressen haft kontakt med att reagera starkt.

TV-profilen och journalisten Elisabet Höglund drabbas av förakt efter att hon i juli i somras kritiserat polisen för den uppmärksammade dödsskjutningen i Varberg då polis sköt ihjäl en knivbeväpnad man som knivskurit tre personer varav en - en 85-årig kvinna - avled av sina skador.

[...]

Det som framför allt orsakar upprördhet bland poliserna som skriver i Facebookgruppen är kritik i media mot poliser som tvingats använda våld i tjänsten.

[...]

Advokat Kerstin Koorti attackeras i Facebookgruppen efter att hon uttalat sig efter kravallerna i Husby i norra Stockholm och kritiserat polisen för att ha gjort en allvarlig missbedömning när de sköt ihjäl den 69-årige knivbeväpnade mannen - den händelse som sägs ha utlöst de omtalade kravallerna. Koorti företräder 69-åringens änka.

[...]

Den 8 juli sände SVT:s Aktuellt ett inslag om dödsdramat i Varberg. När Robert Hårdh, svensk människorättsjurist och chef för Civil right defenders (tidigare svenska Helsingforskommittén), i studion kritiserar polisens agerande väcker det starka reaktioner i Facebookgruppen:

[...]

Rikspolischefen Bengt Svenson hånas gång på gång på UMF. I februari 2012 görs han till åtlöje efter att han i en DN-artikel sagt att polisen fått stora resurstillskott och att polisen blivit synligare och mer tillgängliga:
"En sann ståuppkomiker..."
Och:
"Pajasbengt har gjort det igen.."
I slutet av 2012 blossar debatten upp om polisens statistikjakt, eller pinnjakt som den kallas internt. Måltavlan för kritiken är än en gång rikspolischefen Bengt Svenson:

[...]

De kända kriminolgerna och brottsforskarna Leif GW Persson och Jerzy Sarnecki är återkommande måltavlor för hån och kritik.
"Jävlar vad less jag är på den där GW och hans jävla uttalanden. GW som kallar sig för docent i kriminologi men har inte presterat någonting."

[...]

En annan medlem i polisforumet kommenterar GW Persson och Jerzy Sarnecki med:
"Annika Norée förtjänar epitetet expert. Det mediekåta kriminologdrevet betackar vi oss för!"
[...]

En medlem i polisforumet skriver den 21 maj om författaren och journalisten Johanna Langhorst samt Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell som båda skarpt kritiserat polisens insats under Husbykravallerna.
[...]

Carin Götblad, före detta länspolismästare i Stockholm, kritiseras ofta för hennes vilja att synas. I februari 2012 liknas hon vid en dokusåpadeltagare:
[...]

Erik Steen, länspolismästare i Uppsala, hånas för sina uttalanden i media efter att flera Greenpeaceaktivister i mars lyckats ta sig in på ett avspärrat område vid kärnkraftverket i Forsmark och hållit sig gömda där flera timmar.

Den uppmärksamme har säkert redan noterat att jag fetade namnen och hur oerhört kvinnligt de klingar allihop. 
Jag tänker givetvis inte säga emot Expressen  - jag har inte den insynen i de uppräknade personernas liv att jag med säkerhet kan uttala mig om deras könstillhörighet. Vi kanske får lita på Expressen där - fast jag känner mig lite lurad då jag både givet namn och det intryck en del av dessa gett vid offentliga framträdanden faktiskt fått uppfattningen att vissa av dessa "kvinnor" inte är så mycket just kvinnor.

På hemvägen idag så möttes jag sedan av Expressens första sida:



Jag rår inte för det riktigt, men jag tycker nog att både morgonens nätlöp och Expressens första sida känns lite missvisande .. men återigen, jag är inte den att säga att det inte faktiskt handlar om kvinnor. Jag kan ju vara lika lurad som många andra.....




... Själv hade ju valt en mer neutral rubrik:

Poliser hånar kritiker


men så vet jag ju inte heller det som Expressen vet ...

måndag 21 oktober 2013

Brist på jämställdhet ökar psykisk ohälsa



Brist på jämställdhet hemma är orsaken till psykisk ohälsa bland kvinnor. Det upplever sex av tio kvinnor enligt en ny undersökning.



Statistik från OECD visar att kvinnors sjukskrivningar och psykiska ohälsa har ökat de senaste åren. Den främsta anledningen, enligt kvinnor själva är att de tar större ansvar hemma. Det visar en undersökning som Länsförsäkringar har gjort.

Männen som deltog i undersökningen tror i stället att ojämlikhet på jobbet ligger bakom ohälsan hos kvinnor.

[...]

De som deltagit i undersökningen tycker att samhället är ansvariga för att sjukskrivningarna ökar. Men Anna Karin Lindberg tycker att det är viktigt att också arbetsgivarna tar sitt ansvar och har en aktiv dialog med sina medarbetare.

– Oavsett av vilken orsak en medarbetare blir sjukskriven så innebär det kostnader och produktionsbortfall för arbetsgivaren, säger hon i ett pressmeddelande.

(Dagens Nyheter)

Får någon ihop det som man kommer fram till i artikeln?
Kvinnorna anser således att det är den ojämställda fördelningen i hemmet som är tyngsta orsaken till stress och psykisk ohälsa.
Männen håller inte med, de lägger ansvaret på arbetet - bort från dem själva, sitt ansvar.
Och Anna Karin Lindberg väljer att gå på männens linje.

Vore inte det logiska istället att människor såg till att se över ansvarsfördelningen i hemmet, att männen gjordes medvetna om sitt ansvar i detta.
Hur skall arbetsgivaren påverka hemarbetet liksom? Är tanken att kvinnor skall axla mindre på jobbet, kanske jobba kortare, så att de orkar med hemarbetet.. eller vad liksom?
Eller är man bara helt döv för det kvinnor säger om sig själva och ger (återigen) männen tolkningsföreträde..


måndag 14 oktober 2013

Våld mot barn - vilka är förövarna

På internet och ibland i media möter man en rapad myt om vilken grupp som i huvudsak utgör en fara för barn i hemmet. Det finns somliga som inte förstått vad rapporterna visar eller vad som sägs när det gäller detta och därför envist hävdar att kvinnor - företrädesvis mammor - skulle utgöra den största förövargruppen.

Det är felaktigt.

När det gäller våld riktat mot barn är män, precis som i övrig brottslighet, den största gruppen förövare.
För kvinnor utgör däremot brottet den typ av brott där kvinnor i högst grad är representerade. Det innebär dock inte att det är kvinnor som oftast är just förövare.

Brå:
"År 2012 anmäldes sammantaget 18 300 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–17 år. Det motsvarar 21 procent av alla anmälda misshandelsbrott. Av dessa riktades 7 020 (38 %) mot flickor och 11 300 (62 %) mot pojkar. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn 0–6 år ökade med elva procent jämfört med 2011, medan antalet anmälningar gällande misshandelsbrott mot barn mellan 7 och 14 år minskade med fem procent.


Hur gärna man än vill och önskar så kan man inte få männens andel 65% av de misstänkta till att bli en mindre grupp, ett lägre antal, än gruppen kvinnliga förövares 35% av de misstänkta.


torsdag 10 oktober 2013

Våld i nära relationer..


En viktig och nyanserad krönika - läs den i sin helhet på Genusfolket:


En ny studie vid Sahlgrenska akademien om våld i nära relationer har fått stor spridning i media i veckan. Detta för att studien, som bygger på två olika enkäter, ger uppmärksamhet åt mäns utsatthet för våld. En helt rimlig studie, men på flera håll har detta nu plockats upp under rubriker som menar att män i allmänhet är mer utsatta för våld av partnern än kvinnor är. Sådant trams!
[...]
Vid närmare läsning framgår det också tydligt att ingenting i studien tyder på annat än att kvinnor som vanligt är överrepresenterade bland dem som utsätts för det sexuella våldet och det grova våldet. 
[...]
Om något pekar studien åt det redan kända: mäns våld mot kvinnor är fortfarande det allvarliga problemet, men det är tydligt att undantag finns. Det blir då bara larvigt att låtsas som om resultatet är att män är lika hårt utsatta som grupp. Och samtidigt som detta undantag lyfts fram som sensation fortsätter våld i samkönade relationer att vara osynligt i det mediala avtrycket.
[...]
Men att i sammanhanget hänga upp sig på totalt antal utsatta, för vilket ringa våld som helst, är bara skadligt för förståelsen av hur våld i relationer fungerar. Det blir då inte mer än en historia om jämna slagsmål, och i förlängningen ett svek mot de män som faktiskt drabbas av grövre våld av en partner.

http://politism.se/genusfolket/slapp-journalistik-om-vald-i-nara-relationer-ett-svek-mot-utsatta-man/#post-5669



Män slår och hotar ofta för att de är svartsjuka och/eller vill kontrollera sina kvinnor, kvinnor slår ofta i självförsvar. 
Att man i media inte klarar att hantera den skillnaden och innebörden av det - liksom innebörden av att det är kvinnor som utsätts i högst grad utsätts för våld som leder till skador som kräver vård, grovt våld som leder till döden och sexuellt våld - det är bara så sorgligt.
För de utsatta kvinnorna och för de utsatta männen...

Ja, det finns män som faktiskt är utsatta för våld. Det vore ju tacksam om man faktiskt försökte lyfta fram deras situation istället för att ge röst åt gnällpellar som själva utövar våld och kontroll eller som någon gång det sista året upplevt att kvinnan säger något elakt eller puttat dem ifrån sig ...

Den tolkning som media gör bidrar enbart till att man inte ser de faktiskt utsatta. Skandalfrosserier och oförmågan att förstå vad man läser och  innebörden i dessa skillnader medverkar bara till faktiskt utsatta män återigen hamnar i skuggan av gnällpellarna och deras sympatisörer...

fredag 20 september 2013

Sköt ihjäl fyra kvinnor – nu har han avrättats



Robert Gene Garza, 30, mördade kallblodigt fyra oskyldiga kvinnor i Texas.

Nu har han avrättats med en giftinjektion.



I september 2002 var han inblandad i ett massmord av fyra oskyldiga kvinnor.

Garza och hans kumpaner hade blivit beordrade av en fängslad gängledare att mörda en kvinna som arbetade på en bar i Donna, en liten stad i Rio Grande Valley, då hon hade vittnat mot honom.

De åkte till baren och förföljde sex kvinnor som arbetade i baren när de slutade.
Erkände mordet

När kvinnorna stannade sin bil så sköt Garza och hans medbrottslingar mer än 60 kulor i den och dödade fyra av dem. Men ingen av offren var vittnet som skulle mördas. Hon hade stannat i baren för att stänga den.
(Expressen)

Robert erkände brottet och avrättades för det i natt (svensk tid). Hans kumpaner väntar också på att avrättas, dock inte för samma brott utan ett annat gängrelaterat mord.

Dödsstraffets vara eller inte vara tycker jag är ett etiskt dilemma. Jag ser i princip inget problem med att människor som på ett särskilt hänsynslöst sätt tar andras liv förlorar sitt eget. Det finns en rättvisa i det.

Däremot är jag ingen dödsstraff-förespråkare. Av flera skäl. Det mest uppenbara är givetvis att om en person blir felaktigt dömd - och det händer ju - så kan man inte ta tillbaka ett verkställt dödsstraff. Döden kan inte göras ogjord, man kan inte backa bandet och gör rätt helt enkelt.

I det här fallet finns dessutom ett par omständigheter som jag anser gör straffet oskäligt. Robert var vid tidpunkten för brottet nitton år gammal. Han är dessutom den enda som döms till döden för just det brottet, de andra väntar också på dödsstraff - men för ett annat brott.
Hur kan brottet vara värt döden för en nittonåring - men inte för övriga?
Robert har ju inte varit drivande i brottet, de är flera som på order av en gängledare utför detta. 
Fanns det ens möjlighet för honom att dra sig ur och välja något annat.
Dömdes gängledaren - den faktiskt ansvariga - också till döden? Nej, det är i alla fall inte vad som sägs i artikeln.

Förhoppningsvis har avrättningen gett de anhöriga till offren ett avslut, en känsla av upprättelse, men frågan är om inte samma känslor väcks också utan dödsstraff så länge det utdömda straffet står i adekvat proportion till brottet. Att människor vill ha dödsstraff handlar ju om att möjligheten finns, att det strängaste straffet faktiskt medger det och att anhöriga därmed mäter hur just det brott som berövade dem någon står i proportion till andra mord med dödsstraff som högsta värdet på skalan.


tisdag 17 september 2013

Statstjänstemannens offer berättar om våldtäkten



Den trevliga utekvällen i helgen slutade i en mardröm för Emil, 26.På en efterfest blev han våldtagen av en 58-årig statstjänsteman.

[...]




26-årige Emil och hans vänner var ute i centrala Stockholm i helgen.

[...]

Vännerna lämnade en efter en sällskapet och till sist var det bara Emil, 58-åringen och en tredje man kvar. Trion gick till 58-åringens lägenhet på Kungsholmen.

– Han sa att vi kunde sova i hans säng. Själv skulle han sova på soffan, säger Emil.

Men när Emil och hans kompis somnat kom 58-åringen och la sig bredvid dem.

– Han började ta på mig och smeka min kropp.

Emil avvisade mannen och sa att han inte ville och puttade bort mannens händer.
Tog strypgrepp

– Men efter ett tag var han där igen. Han stack in sina fingrar i rumpan på mig. Sedan kände jag att han tryckte in sin snopp i mig, säger Emil.

Emil knuffade ner mannen från sängen och sprang in i vardagsrummet.

– Jag började skrika och han sprang efter mig. Han slog mig två gånger i ansiktet och tog strypgrepp på mig, säger Emil.

Den tredje mannen vaknade och kunde avbryta handgemänget. Emil ringde till polisen som anlände till lägenheten efter en stund.

[...]



Den 58-årige misstänkte våldtäktsmannen arbetar som tjänsteman på en stor svensk myndighet.

Emil, som känt 58-åringen i drygt tre år, vill nu få rättvisa.

– Jag vill att han ska få sitt straff. Jag har även hört att han ska ha gett sig på andra. Om det är så hoppas jag att även de personerna ska våga träda fram och anmäla honom.

(Aftonbladet)

Mannen anhålls och "Emil" förhörs. Under förhören bryter Emil ihop och föras till psykakuten. Dödsångesten som övergreppet utlöst blir för stark.

"Emil" väljer i alla fall att framträda i media eftersom han dels har behov av att få berätta om vad han råkat ut för, dels önskar att andra drabbade skall träda fram. "Emil" är inte den 58-årige statstjänstemannens första offer, han skall ha gett sig på andra som ännu inte vågat eller orkat kliva fram och göra anmälan.

Låt oss hoppas att de stärks av "Emils" mod och gör det nu. 

Det är viktigt att sätta stopp för sådana här dårar som inte förstår ett nej, som inte klarar att tygla sina drifter utan drabbar andra. Låt oss hoppas att Statstjänstemannen döms till ett långt fängelsestraff och att han där blir så tagen av sina drifter att han försöker sig på fel medintagen.

"Emil" hade ändå tur i oturen, när han utsattes för övergrepp och våldtäkt fanns ett vittne på plats om gick emellan och avbröt misshandeln som följde när "Emil" tog sig loss.
I "Emils" fall finns goda möjligheter för en fällande dom. Många, många flickor/kvinnor har inte samma "tur" i oturen - många våldtas med vittnen på plats, vittnen som inte ingriper, som tycker de får skylla sig själva, som anser att kåta män äger rätt till sovande och/eller druckna kvinnor...

Statstjänstemannen har för övrigt ett svenskklingande namn och lever enligt uppgift tillsammans med en annan man - tio år yngre än sig själv. Huruvida den andra mannen är en faktisk partner eller bara delar bostad får dock vara helt osagt.
Vilken myndighet mannen arbetar för är fortfarande inte känt.

Till "Emil" önskar jag alla styrka. 


söndag 15 september 2013

Mmm--- otäcka kvinnor som lurar män ...

Dessa lurade stackars män.. kanske borde de inte få gå lösa utan att guidas av någon som kan ta vuxet ansvar åt dem..


"– Hon har eggat mig i sin argumentation om sin sexuella kraft. Hon har velat ha en sexuell kontakt med mig, och det har jag tyvärr gått på, säger han."
http://www.expressen.se/gt/efter-sexskandalen--lamnar-nu-sitt-uppdrag/

Det är skillnad ..

Dogge är kritisk till att ena laget i körslaget kunde föra en kampanj om kärlek genom att låta två kvinnor kyssas i sändning, samtidigt som hans eget lag inte fick föra fram en kampanj gällande en pågående vårdnadstvist:



"Efter förra veckans Pridekupp satte TV4 ner foten: ”Politisera inte underhållnings-tv”.

I går svarade Rickard ­Söderbergs kör med en ­homokyss.

- Vi ville lyfta frågan om en typ av kärlek som ­utsätts för mycket hat, ­säger han.




[...]




Enligt en källa i produktionen har Söderbergs ställningstaganden lett till upprörda känslor i Dogge Dogge­litos kör. Botkyrkakören hade själv planerat att lyfta upp kampanjen ”Låt Lisa få komma hem” - om en liten flicka som placerats i jourhem - i sitt scennummer men fått nej. Körledaren och flera av medlemmarna ska ha reagerat starkt och känt att TV4 varit orättvisa."


Fallet Lisa är säkert behjärtansvärt på många sätt, men nog måste väl ändå Dogge och hans lag förstå att det är en väsentlig skillnad på att gå in och kampanja i en vårdnadstvist och att lyfta något så allmänmänskligt som människors rätt att vara och älska?

Att ens komma på tanken att neka två samkönade att pussas/kyssas i TV borde ifrågasättas hårt. Ömhetsbetygelser mellan två människor är vackert och kan inte vara fel. 
Att däremot puscha för ställningstaganden i en vårdnadstvist och använda TV som en bas för partsinlagor kan aldrig vara rätt.

Det är skillnad helt enkelt, det måste väl ändå Dogge också inse....

fredag 13 september 2013

Kvinnor är så jäkla falska alltså....

Nämndemannen ses köpa sex – i skogen


Att först locka ut honom i skogen och sedan springa till tidningen .. Han som betalat för sig och allt..

Fan .. man kan inte lita på kvinnor, dessa falska, illojala, känslostyrda varelser..  Life sucks.. 


Hmm .. undrar man om hans inställning till kvinnor kan ha någon som helst påverkan på hur han gör sina bedömningar som nämndeman i rätten... Meh, man är väl inte manshatare heller, det måste man ju förstå att det faktum att han ser kvinnor som något man kan köpa inte alls säger något om hans person i övrigt ...