onsdag 18 februari 2015

Grattis Skånska färdtjänstresenärer ...


Rubriken räcker ju egentligen...

Slut på samtalen till Senegal för färdtjänst

Men en kort förklaring till varför skåningarna vinner på detta kan ju vara på sin plats:
Ur artikeln:
Trafikföretaget Samres har skött beställningarna för färdtjänst och sjukresor åt Region Skåne sedan 2002. För att tjäna pengar byggde man bland annat en beställningscentral i Senegal och utbildade lokal personal i svenska för att kunna ta hand om de olika bokningssamtalen.

Kritiken mot företaget har dock varit stenhård under åren. Bland annat har klagomålen handlat om språkförbistringar och helt felaktiga bokningar.
(Expressen/KP)



Taxi-Kurir i Lund vann årets upphandling och det innebär att i två år framåt så kan skånska färdtjänstresenärer göra sig förstådda på svenska, att företaget har lokalkännedom och kan guida bilarna rätt, samt att jobben landar i Sverige.



tisdag 17 februari 2015

Klart tanten med väskan INTE ska resas som staty




Hur skulle man komma att få ångra en så fin staty? :(, undrar
Margret Atladottir på sidan Politisim

Att tanten borde ha "slagits med ord" är ju en fin efterklok tanke från politikernas sida. Konstnären Susanna Arwin håller dock inte med om att statyn glorifierar våld:


"– Ingen sade ifrån när sex miljoner judar dödades. I den väskan ligger en samlad ilska för det hon hade varit med om, att hennes släktingar blivit avrättade i Auschwitz. Den är så harmlös i sammanhanget, den här handväskan."



Jag undrar tvärtom -- hur kan 6 miljoner dödade judar legitimera att våld glorifieras som metod mot meningsmotståndare i Sverige idag....

Borde inte judarnas historia ha lärt oss precis tvärtom -- att när man tillåter våld för att tränga tillbaka meningsmotståndare eller folk man inte gillar så kan det leda till fruktansvärda konsekvenser ....?


lördag 14 februari 2015

Aftonbladets granskning av Flashback


Jag har försvarat Aftonbladets artikelserien om Flashback eftersom jag kan se att yttrandefriheten många gånger missbrukas på forumet och leder till trakasserier, hot och förtal av barn, brottsoffer, anhöriga, meningsmotståndare osv och det är viktigt att lyfta fram detta till offentlig granskning.


Däremot är jag långt ifrån okritisk till hur Aftonbladet kommit över sina uppgifter och hur dessa uppgifter inte bara används för ta enskilda utsattas parti och informera om offentliga företrädares dubbelspel utan också för att försöka styra vilka åsikter som får uttryckas.
När Aftonbladet överrumplar en skogsarbetare som sedan läggs ut i identifierbart skick för anhöriga och vänner så inte bara tangerar de utan kliver över en viktig gräns. Signalen som sänds ut är till enskilda är:
”Tänk fel och du kan bli uthängd till allmän bespottning”. Man har således återupplivat den gamla skampålen - och brottet för att hänga där är fel åsikter, fel uttryck för sina åsikter etc - och då gills inte längre att det handlar om enskilda som står utanför offentliga uppdrag eller offentligt intresse.


Det går inte heller att blunda för att både Aftonbladet och Expressen ingått en ohelig allians med Researschgruppen, (RG), som med en uttalad agenda kartlägger meningsmotståndare, och dessutom  är beroende av det material RG tillhandahåller  - vem granskar då Reachersgruppen?


Att skrämma opinion till tystnad är något som betecknar debatt-klimatet i totalitära stater och normalt är fri media de som starkast protesterar mot detta. I Sverige är det istället media som i samarbete med RG sysslar med just det.
Det kan aldrig bli annat än mycket problematiskt och är ett hot mot demokratin - den som Expressen och Aftonbladet säger sig försvara.


När det gäller Flashback är min uppfattning att det behövs en plattform där människor kan komma till tals och uttrycka sina åsikter i samhällsdebatten utan att deras input sorteras eller godkänns av andra. En gång i tiden fanns sådant utrymme på insändarsidor och i tidningarnas kommentarsfält -- men idag släpps inte längre oönskade åsikter fram.
Det har blivit en styrning från tredje statsmakten för vilken opinion som får godkänd stämpel och får framföras med andra ord.

Därför är Flashback och andra liknande plattformar viktiga - just för att bevara den demokratiska principen om allas rätt att äga och uttrycka åsikter samt via debatt och opinionsbildning påverka det samhälle de lever i.

Anonymiteten på Flashback är av väsentlig betydelse för att människor skall kunna uttrycka sina åsikter fritt - och det klimatet är press och övrig media delansvariga för eftersom de gått i bräschen för att minska acceptansen för åsikter som inte ligger i linje med den samhällssyn och de åsikter de själva står för.
Dagspress och media är - precis som somliga på Flashback – drivande i att stigmatisera människor som avviker i åsikt helt enkelt.

På Flashback finns ett brett spektra av både åsikter och ämnen representerade, förhållandevis få av medlemmarna missbrukar sin yttrandefrihet genom att trakassera, hota, hänga ut osv. 


När det gäller kravet på att Flashback skall ha en ansvarig utgivare så är det bara ytterligare ett sätt att försöka styra vilka åsikter som skall få komma till uttryck i vårt samhälle. Jag anser således inte att Flashback skall ha någon ansvarig utgivare - utan att forumet skall vara öppet också för de åsikter som förvisats från övriga arenor.
Däremot anser jag att man borde rensa bättre. Att istället för att lägga krutet på off-topic där folk glider från ämnet, lägga mer krut på det regelverk som styr upp de uttryck som saknar relevans för ämnet men drabbar enskilda negativt dvs rena hat, trakasserier, lögner osv riktade mot enskilda individer.

Att däremot i en tråd med relevans få uttrycka att man inte gillar invandrare, svenskar, män eller kvinnor måste vara okej. Människor måste äga rätten att ventilera sitt missnöje med alla olika företeelser i ett samhälle utan att stigmatiseras och jagas. Det är i allmänhet inte människor som har en ventil som bygger på sina negativa känslor och kan bli farliga - det är människor som saknar ventil, som känner att de inte blir hörda och inte kan påverka som bygger upp negativa känslor tills de exploderar som blir ett hot för andra.

Som avslutning så vill jag kommentera detta med konsekvenserna av outning - uthängning. För många kan det innebära både yrkesmässiga och privata negativa konsekvenser - så ser det inte ut för mig. De flesta i min omgivning vet vem jag är på nätet - jag har inget behov av att dölja det trots att jag också kan gå över gränsen, uttrycka mig retoriskt hårdraget för att göra en poäng, skrivit privat om mig själv, osv..

Faran med outning på Flashback är just det rotande och uthängande av det privata som skulle bli konsekvensen - där spekulationer, strunt, ovidkommande skit osv läggs ut - inte bara om motdebattören, utan om alla i dennes omgivning. Det förekommer också att vissa går längre än så och tar med trakasserierna utanför forumet.


Jag vill också lyfta att något som samtliga media som “granskat” Flashback valt att blunda för är att trakasserier, uthängningar och hot är något som individer i samtliga grupperingar (åsiktsläger) ägnar sig åt.
En rättvis granskning av Flashback skulle visa den sanningen. 

Att det inte är den bild som Aftonbladet och Expressen väljer att ge är dock inte konstigt. De skulle ju inte - ens om de ville - kunna göra det givet att de satt sig i knät på RG och är beroende av dem och deras material.
Aftonbladet och Expressen granskar således ena sidan - sina meningsmotståndare - på nätet, men inte dem som de anser delar deras värdegrund och därför inlett ett samarbete med. Artikelserierna kan därför inte kallas för opartiskt granskning - utan är en partsinlaga som lyfter hur yttrandefriheten ibland missbrukas på forumet och vilka konsekvenser det har, men samtidigt ensidigt pekar finger mot ena sidans missbruk och vänder ett blint öga mot de övertramp och angrepp den andra sidan ägnar sig åt.


Paradoxalt nog är således de två plattformar (den fria pressen och Flashback) som säger sig värna en av demokratins grundpelare, yttrandefriheten, samma aktörer som skapat ett klimat där enskilda människor tvingas gömma sig bakom anonymitet för att kunna uttrycka en avvikande åsikt. Det tycker jag är värt att tänka på.