onsdag 30 oktober 2013

15 år sedan Backabranden

Idag är det femton år sedan nyvakna svenskar vid frukostkaffet möttes av de fruktansvärda bilderna från ett diskotek i Göteborg i full brand.

Själv var jag en av dem som natten mellan den 29:e och 30:e suttit vaken och sett på TV. Ett meddelande på TV:n .... Det brann i Göteborg ..  fångade min uppmärksamhet och från den stunden spenderades natten med att försöka följa det som hände i Göteborg. ...Att något fruktansvärt var på gång att ske stod ju mycket tidigt klart...

På morgontimmarna var branden redan släckt och den fruktansvärda sanningen nådde ut .... många, många unga, barn, tonåringar, hade blivit kvar i lågorna.
Ingen visste vid den tidpunkten exakt hur många, men man visste att det var en katastrof av historiska mått. Så många unga hade inte i modern tid dött i en liknande händelse i Sverige. Det stod snabbt klart.

63 unga människor, fick sätta livet till den natten. 63 döda och över 200 skadade, en del mycket svårt.

Jag minns särskilt att en flicka saknades efter branden. Man fann inte hennes kvarlevor förrän flera dagar efter branden. Så fruktansvärda dagar av hopp och förtvivlan detta måste ha inneburit för hennes anhöriga.

Det var en natt som gav en insikt i hur lite man förmår skydda sina barn när katastrofen väl är ett faktum.
Vi kan lära barnen att göra allting rätt, att titta efter nödutgångar när de kliver in i en lokal, att försöka välja rätt väg, att hålla sig på låg nivå när de skall ta sig ur en brandhärjad byggnad, att snabbt ta sig ut. Vi kan försöka förebygga katastrofer ... men när allt som egentligen är rätt blir fel i stunden ...

Idag är det femton år sedan ...


tisdag 29 oktober 2013

Ja, det blev visst lite fel där SMHI :)


SMHI: ”Det blev fel”

Simone skulle dra in över Göteborg med full kraft, menade SMHI i går.

De nordiska meteorologkollegorna var inte lika övertygade och nu backar det svenska väderinstitutet:

– Vi placerade lågtrycket lite för långt norrut, säger Mats Johansson, meteorolog och chef för SMHI till Göteborgs-Posten.

[...]
Och SMHI medger nu att det blev lite fel:
– Vi placerade lågtrycket lite för långt norrut. Tack vare den sydligare banan drabbades inte Bohuskusten och Göteborgsområdet så hårt som vi trodde, säger Mats Johansson till GP.

Enligt SMHI såg det under måndagsförmiddagen ut som att det skulle bli byvindar på 32-33 meter per sekund som skulle dra in över Göteborgsområdet. Och institutet utfärdade därför en klass 3-varning över området.

[...]
”Få klagomål”

SMHI:s prognos ledde till att Trafikverket och Göteborgs stad vidtog krisåtgärder. Kommunanställda med arbetsuppgifter som går att genomföra utanför kontoret uppmanades att bege sig hem och arbeta i går.
Fritidsverksamheter och bibliotek stängdes. Och på sina håll uppmanades föräldrar att hämta sina barn tidigare.
Men vad detta kostade Göteborgs skattebetalare är det ingen som vet.

[...]

Efter ett par timmar nedgraderade SMHI sin klass 3-varning till en tvåa. Vilket också visade sig vara korrekt prognos, stormens lågtryckscentrum passerade inte alls över Göteborg. Trots att vädret inte blev fullt så extremt som SMHI först trodde ångrar de inte sig:
– Nej då. Vi har fått få klagomål hittills och myndigheterna, länsstyrelserna och MSB, är väldigt nöjda, säger Mats Johansson, meteorolog och chef för SMHI till Göteborgs Posten.

[...]
”Tecken på att det fungerar”

Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, tycker att kritiken mot SMHI är ”orättvis” .
– Min bild var att det var en bra prognos och man kan diskutera om SMHI tog i överkant. Men det som hände var att samhällsfunktioner tog varningen till sig och agerade efter det. För mig är det ett tecken på att systemen fungerar som det ska, att samhället lyssnar och vidtar åtgärder, säger han till Aftonbladet.

[...]

– Om SMHI inte varnat och tågen fortsatt att gå och ett X2000-tåg fastnat på västkustbanan hade det varit ett helt annat ljud i skällan, säger Michael Tjernström.
(Aftonbladet)





Det blev alltså fel .. men åt rätt håll :)

Jag håller med Tjernström, hade de inte varnat utan avvaktat och stormen hade blivit så illa som de befarat så hade det varit annat ljud i skällan. Då hade media klagat på den uteblivna varningen, för att inte tala om alla som hade kunnat hamna i rent farliga situationer på grund av utebliven varning.

Nu blev det en stor övning istället, en övning där samhället fick visa att det hade beredskap och planer för att hantera och agera i situationen. Bra där!

Hellre en varning för mycket än en varning för lite .. det är ju trots allt människoliv det handlar om i slutändan... 

söndag 27 oktober 2013

Mamma slog barnen sju dagar i veckan



En enda dag om året slapp pojkarna få stryk – när de fyllde år.Den fruktansvärda historien berättar tre bröder i Västmanland, nio, tio och 14 år gamla, om sin mamma som nu åtalats för grov fridskränkning.


I förhör har pojkarna berättat att modern piskat dem med sladdar på ryggen, slagit dem med kvastar och flera gånger knivskurit dem, skriver vlt.se. Till slut anmälde de henne hos polisen.

Kvinnan har suttit häktad sedan början av september och hon blev i oktober av med vårdnaden av samtliga sina barn.

[...]

En av pojkarna ska ha berättat för polisen att mamman själv blivit slagen när hon var liten och att det var därför hon slog dem.
– Men så kan man ju inte ha det, ska han ha sagt i förhör.
(Aftonbladet)


Pojkarna fick stryk sju dagar i veckan

Pojkarna ska ha blivit slagna varje dag året om – utom när de fyllde år. Till slut gick de till polisen och anmälde mamman för misshandel.


[...]

Mamman har nu åtalats för grov fridskränkning.
De tre bröderna, 9, 10 och 14, har i flera förhör berättat hur deras mamma slagit dem. Hon ska ha använt sladdar för att piska dem på ryggen, slagit dem med kvastar och flera gånger påstås hon ha knivskurit barnen.
– Hon har haft en kniv i klänningen och tagit fram och stuckit oss om vi inte har gjort som hon har sagt.

Enligt pojkarna är det de som har fått sköta hemmet och småsyskonen, medan hon legat i sängen eller tittat på tv

[...]

Några av barnen säger att mamman inte alls misshandlat bröderna – tvärtom är hon den bästa mamman man kan ha, säger en syster som flyttat hemifrån.

Mamman själv menar att pojkarna hittat på eftersom de inte fått göra som de ville. Barnen är läkarundersökta och har skador som visar att de har ärrbildningar efter tecken på skrapande våld. En av pojkarna ska också ha brännmärken.
Det förklarar mamman med att pojken genom gått et ”hemmagjord” gulsotsbehandling.
(vlt.se)


Att det finns egotrippade idioter som inte skall ha barn är knappast något nytt. 
Det som däremot förvånar mig är att ingen annan som sett märken på dessa pojkar ingripit.
Brännmärken för att driva ut gulsot borde knappast ha varit osynliga, stickmärken efter kniv, piskmärken efter sladdar- kan man undgå att se dem om de förekommer frekevent . ... Var fanns dessa pojkars skyddsnät. Hur blind får skola och omgivning vara innan det borde bli straffbar blindhet?
Var finns/fanns den andre föräldern - pappan - när detta pågick?

Hur ser man till att detta inte får fortgå i framtiden med andra utsatta barn? Vilka rutiner och krav skall finnas för att omgivningen faktiskt tar det ansvar som åligger dem?
Vilket ansvar har omgivningen att skydda utsatta barn?

När föräldrarna är havererade missfoster så är ju omgivningen det enda barn har att lita till.....



fredag 25 oktober 2013

Polis misstänks för dödsvållande



Polisen som sköt en 24-årig knivman till döds i somras misstänks för vållande till annans död alternativt tjänstefel.
Först nu offentliggör åklagaren att det är polisen som sköt som är brottsmisstänkt, rapporterar SVT.

”Sköt först några varningsskott”
På en film som Aftonbladet har tagit del av ser man ett flertal poliser omringa 24-åringen, som håller i en kniv.
En polis skriker: ”Stanna!” och ”släpp kniven!”
Därefter kan man höra skott avlossas.
Den misstänkte gärningsmannen faller ihop och grips.
– De sköt först några varningsskott. Sedan sköt de killen, sa ett vittne till Aftonbladet samma dag dramat inträffade.
– Någon skrek: "Släpp kniven!" Sedan small det. Jag räknade till sju skott, berättade ögonvittnet Ulf, 53, som bor i närheten.
Den 24-årige mannen fick livshotande skador av polisens verkanseld och fördes till Varbergs sjukhus där han senare avled.

Faktarutan
  • Den 24-åriga mannen var på plats i Varberg för att delta i en idrottstävling:
  • Klockan 10.01 på morgonen den 7 juli knivskar han en man i halsen.
  • En dryg timme senare, klockan 11.16, attackerade han en annan man med flera knivhugg.
  • Därefter gick han över gatan och dödade en 84-årig kvinna - innan han sköts till döds av polis
    (Aftonbladet)


Det framgår tydligt på filmen att den knivbeväpnade mannen inte lyder polisens uppmaning om att stanna och släppa kniven. Trots både rop och varningsskott avancerar han vidare mot polisen. Polisen skjuter då..
Exakt vad är det som är föremål för utredning?

Skulle polisen ha släppt honom nära nog så att han kunde attackera dem?
Skulle de ha retirerat - med risk för att han fick tag på ett annat offer att hugga ner?
Helt horribelt om polisen fälls för den nedskjutningen....


Samma sak här:

Dödsskjutningen i Husby utreds igen

Förundersökningen om dödsskjutningen i Husby tas upp på nytt.
Överåklagare Bengt Åsbäck ska nu utreda misstanke om vållande till annans död och även misstanke om tjänstefel.
Enligt åklagaren kan flera poliser ha begått brott i samband med skjutningen.

[...]
(Aftonbladet)


Polisen går in i lägenheten där en knivbeväpnad håller sin fru som gisslan - och jo, hade han varit ofarlig så hade hon kunnat övertala honom att lägga bort kniven.
Polisen skjuter ner mannen när han attackerar...

Vad är är man vill uppnå med att jaga poliser i dessa fall. Ett nytt fall där oskyldiga dör för att polisen avvaktar?



Polisens insats i gisslandramat granskas

Åklagare synar fallet efter kritik
Polisens insats vid lördagens gisslandrama i Malmö då en 15-årig flicka knivdödades har fått kritik från flera håll. Överåklagare Sven-Erik Alhem har därför beslutat att granska ärendet.

[...]

Knivhugg i hjärtat
Lördagens gisslandrama slutade med att en 22-årig man utdelade ett dödande knivhugg i hjärttrakten på sin före detta flickvän. Polisen har kritiserats för att man inte agerade tidigare och stormade lägenheten eller använde sig av en prickskytt.
I stället försökte polisen få ut flickan med hjälp av en förhandlings- och förhalningstaktik. Detta misslyckades.
(Aftonbladet)



Det enda av de tre fallen där polisens agerande kanske kan ifrågasättas är det sista.
Varför väntade man? 

Vad är det egentligen man vill uppnå med dessa "krav på (oskälig)rättvisa" när man skriker efter att polisen skall åtalas hur de än agerar.

Varför tror man att poliser i högre grad än andra skulle sakna självbevarelsedrift och försöka avväpna beväpnade människor med klapp på axeln och kompiskramar.

Om det händer dig - ringer du då polisen för att få hjälp, för att de skall agera och sätta stopp för hotet/attacken mot dig .. eller är det bara lite extra publik du tänker dig att du behöver?










Polisens facebook-sida, UMF



Expressen följer idag upp sitt avslöjande om UMF, den facebook-sida där polisen hånar kritiker och avger hårda omdömen om vissa personer i ledande positioner på polismyndigheten.


Poliser om Husby: Skicka i väg patrasket

[...]
Expressen kan i dag publicera nya inlägg ur polisens stängda Facebookgrupp. Så här säger poliserna om rättssäkerhet när ingen utomstående hör dem.
Expressen avslöjade i går hur kända svenska kvinnor och män - advokater, journalister, debattörer, brottsforskare och chefer - hånas brutalt på svenska polisers egen stängda Facebooksida UMF - "Underbetalda, missnöjda, förbannade".

Facebookgruppen startades i februari 2012 och har i dag över 5000 medlemmar, vilket motsvarar var fjärde svensk polis.

[...]

De kränkande omdömen som riktas mot namngivna personer - med det gemensamma att de i offentligheten kritiserat polisen och dess arbetsmetoder - har väckt starka reaktioner.
Men ett antal poliser som Expressen varit i kontakt med har också reagerat på den frustration och syn på rättssäkerhet som många av deras kolleger ger uttryck för i Facebookgruppen.

Husbykravallerna i våras väcker starka känslor hos många poliser i gruppen.
En polisman undrar medan kravallerna fortfarande pågår:
"Alltså varför sätter vi inte in en jättekommendering ringar in dem med hjälp av hundar och helikoptrar och griper hela bunten..."

En annan medlem i gruppen svarar:
"Ett förslag. Kista kommun... Riv hela skiten. Erbjud skötsamma medborgare nytt boende. Övriga brådskar med mer än 30 avsnitt i BR=tillför inget till samhället=Hejdå. Norbottens län har minskat i invånare senase åren. Skicka iväg patrasket. Samt en fundering till. När man möts med våld/blir stenkastad på... Varför inte nyttja nödvärnsparagrafen och använda tjänstevapnet? En sten i skallen = ridå."

[...]
Ask hånas
Justitieminister Beatrice Ask hånas för att hon inte tydligt tagit ställning för polisens insatser under kravallerna.
En polisman citerar i ett inlägg på Facebookgruppen ett TT-telegram som säger att Ask låter hälsa att "om någon blivit förolämpad av polisen ska det givetvis anmälas och hanteras enligt gällande regler."
Polismannen konstaterar:
"Härligt att känna stödet!"
En annan polisman svarar:
"Jag hoppas att det här är ett skämt."

När Dagens Nyheter i en huvudledare den 8 mars kritiserar polisens ID-kontroller riktade mot människor med utländskt utseende i tunnelbanan - det så kallade Reva-projektet - och skriver att det är "beklämmande" att höra justitieminister Beatrice Asks förklaringar så reagerar flera i Facebookgruppen med upprördhet:
"Nu får det fan vara nog. Herregud. Som sagt, var är cheferna, lagstiftarna?"

En annan polisman svarar:
"Jag har inte följt debatten i sin helhet, men har förstått att den följer det gamla vanliga rasism/moralpanikspåret. Om man nu ska göra inre utlänningskontroller så borde det väl vara rimligt att dessa görs på utlänningar? Är man rasist för att man i det syftet bara kontrollerar dessa individer? Vill dom att man ska ta varannan svensk bara för att det ska se bra ut?"

[...]

"Idiot struntade i att bron var öppen"
Nyligen bekräftade chefsåklagare Håkan Roswall vid riksenheten för polismål att han kommer att åtala det polisbefäl som i mars i våras beslutade att öppna Hjulstabron utanför Enköping för att få stopp på en bil som jagades av en polispatrull efter att de de två unga männen i bilen smitit från betalningen på en bensinmack i Uppsala.

Kritiken mot polisjakten och den tragiska olyckan väcker raseri bland poliserna på UMF:
"Man kan ju bli trött för mindre. Rubriken i tidningarna borde vara "idiot struntade i att bron var öppen". Nej, men häng polisen i stället och skyll på dem.

Andra poliser skriver:
"Det konstigaste är förresten att våra lagar knappast motsvarar folkets syn på brott och straff. Ett demokratibekymmer."
"Vart i helvete är samhället på väg när polisen inte får försöka fånga de som begår vardagsbrott längre?"

[...]

Bitterheten mot bilden av polisens arbete som ges i media präglar också kommentarerna efter att en motorcykel med två beväpnade kriminella kraschat av vägen i Hässelby villastad. De två männen hade hotat flera personer med vapen på Hässelby torg innan de flydde på motorcykeln. När en polispatrull mötte motorcykeln i hög fart och svängde runt för att följa efter så såg poliserna att mc:n kört av vägen. Båda de misstänkta männen var allvarligt skadade, i det ena fallet livshotande.

En polisman kommenterar ironiskt:
"Vi får stå ut med sorgen... för att citera en känd film. Sen vill jag leka reporter och ifrågasätter starkt polisernas agerande. Så provocerande att möta en mc. Dom borde svängt av vägen. Vad ska jo (justitieombudsmannen) säga?"
En kvinnlig polis svarar:
"Karma is a bitch."

[...]

Missnöje med medier
Missnöjet och frustrationen med hur svenska medier och rättsvårdande myndigheter ser på polisens våldsanvändning skiner tydligt igenom i kommentarerna till en film med en dödsskjutning som ligger på Youtube.
"Jag undrar vad Stockholms tingsrätt skulle säga om den här skjutningen..." skriver en polis och lägger ut länken.
Youtube-klippet visar hur poliser i den amerikanska staden Tomah med ett 50-tal skott skjuter ihjäl en pistolbeväpnad man som öppnat eld mot polisen i en trafikkontroll.
En annan polisman kommenterar ironiskt:
"In Sweden we call it "framkallande av fara för annan."

[...]

Ironiserar
Andra medlemmar i Facebookgruppen ironiserar över hur svenska rättsvårdande myndigheter hade sett på ett liknande ingripande om det skett i Sverige:
"Varför skjuta tillbaka! Polisen hade väl skyddsväst för tusan!?"
"Kunde väl ha gömt sig bakom en bil?"
"Haha, Tingsrätten skulle ju ha krävt att polisen visste att det va ett riktigt vapen. Att det smäller betyder ju inget. Kan ju vara knallpulver."

[...]

Friande domar i framför allt tingsrätterna och, i polisernas tycke, allt för höga beviskrav väcker starka känslor i polisernas Facebookgrupp.
Ett exempel på det är när en medlem i det kriminella gänget Red Devils i maj frias av tingsrätten i Ystad efter att han hävdat att polisen planterat paket med kokain på honom när de visiterade honom.
"Det där är ju helt barockt!!!!!! Var tingsrätten påtänd????"
"Detta är ju för fan inte sant!!! Räcker inte polismans iakttagelser längre, måste man ha ytterligare ett vittne??? Grattis världen! Då kan vi glömma att rapportera trafikbrott t ex..."
"Kommer sluta att vi måste filma allt vi gör men vi får ju dock inte filma några andra människor för de kan ju bli kränkta..."

[...]

"Varför ska vi ens rapportera någon överhuvudtaget när inte resten av rättskedjan funkar?!"
"Vilka jävla idioter till nämndemän. Vad ska vi med tingsrätten till när det blir en sådan lekstuga. Här ser jag verkligen att vi kan spara skattepengar och lägga det på något vettigare. Typ slänga det i sjön eller nått".
"Gång på gång kommer tingsrätterna med märkliga domslut. Är det inte dags snart att lägga ner dom?"
"Nä, sparka de nämndemän och den domare som hade detta målet för de har tappat allt vett på vägen och borde läggas in på psykvården. För friska kan de ju inte vara..."

En annan medlem i Facebookgruppen skriver:
"Ingenting är på riktigt längre..."
(Expressen)



I gårdagens Expressen skrek löp och förstasida ut att polisen gav uttryck för kvinnoförakt/kvinnohat.Expressen usla rubriker.... Polisens Facebookgrupp

I artikeln framgick det sedan att det inte alls var frågan om kvinnohat, utan att dåligt formulerad kritik riktades mot både män och kvinnor - lika många av vardera - som själva nedvärderat, kritiserat och i media, ut till svenska folket, uttalat sig fördomsfullt, utan förståelse för polisens arbete och ibland rent kränkande mot yrkeskåren.

De i polisens ledning som av poliserna uppfattas som mindre kompetenta i sin position drabbades också av polisens kommentarer, inte heller där var kritiken riktad mot just kvinnor, utan också mot män. Mot dem som i polisens ögon stod för en dålig ledning helt enkelt.

Jag kunde inte läsa in vare sig kvinnoförakt eller kvinnohat i det, utan enbart en stor frustration för den låga förståelse och den hetsjakt som bedrivs mot polisen i media. Och frustration inför vad som uppfattas som en icke fungerande ledning.

I dagens Expressen framställs det som om polisen skulle ha en särskilt låg respekt för rättssäkerheten, samt vara rasistiska.

Jag kan inte se det som Expressen och bekäftiga journalister i TV-sofforna påstår sig se i det som uttalas.
Jag ser vare sig kvinnohat, rasism, eller ett åsidosättande av rättssäkerheten

Jag ser exempel på det som uttalas vid många kaffebord, i många stugor, i många samtal - en frustration över att polisen inte kan utföra sitt arbete. Att hur de än gör så skall de kritiseras, att kontentan av den kritik och de åtgärder som polisledningen vidtar i slutändan innebär att polisen enbart skall ingripa mot laglydiga svensson som inte bjuder motstånd, inte trycker gasen i botten när polisen vill göra en trafik-kontroll, inte kan bli föremål för åtgärd vid identitetskontroll osv...

Uttalande som görs gällande Husbykravallerna stämmer troligen överens med de åsikter som finns hos majoriteten. Sluta dalta, varför i helvete står man och tittar på när ett gäng terrorister vandaliserar en förort och utgör en fara för de laglydiga invånarna i det och kringliggande områden..

Varför kritiserar man polisen för att idioter väljer att köra ihjäl sig. Om inte polisen får stoppa dårarna - vilka skall de jaga då?

Hur i helvete kan tingrätten/hovrätten resonera så jävla inkompetent, varför frias brottslingar när det är så uppenbart klart att ett brott begåtts. Samma kritik som man ofta hör både i media och bland allmänheten, nu sist gällande en friande dom i ett våldtäktsmål samt ett sänkt skadestånd gällande en man som lagt ut  inspelade samlag på porrsidor.
Kritiken mot rättsväsendet är inget som är isolerat till poliser, tvärtom, poliserna ger väl snarare uttryck för det som väldigt många, många gånger, känner.

Självklart skall REVA riktas mot dem som faktiskt kan misstänkas uppehålla sig i landet illegalt. Att kontrollera svensson mot REVA är ju bara absurt. Det är som om man skulle införa stickprov på husrannsakan och drogtester riktat mot alla medborgare för att ingen skall känna sig lite kränkt om de blir föremål för dessa åtgärder.

Jag kan för övrigt också berätta att också jag - med det resonemang som förs gällande REVA - i så fall blivit utpekad och kränkt av polisen. De jäklarna har nämligen vid flera tillfällen stoppat mig i kontroller och både kontrollerat mitt körkort och min nykterhet - helt utan föregående misstanke om brott, i rena rutinkontroller.

Jag känner mig dock inte kränkt, jag inser att för att fånga upp de som kör onyktra och utan körkort så krävs att man kontrollerar bilister, svårare är det inte. Om de däremot när jag åkte tunnelbana eller promenerade började kontrollera mitt körkort och min nykterhet för att se om jag körde bil olovligt eller onyktert så skulle jag finna det absurt och över gränsen. I det läget är det ju uppenbart att jag inte framför något fordon och myndighetsutövningen blir då bara en maktdemonstration.

Man skriker i media (och samhället) om att polisen skall ingripa, skydda allmänheten, beivra och förebygga brott - men när polisen ingriper så utsätts de av media för massiv kritik av journalister som inte alls tycks ha förstått polisens funktion och uppdrag i samhället.

Polisen ges uppdrag som de sedan inte backas upp i av sin ledning när de skall utföra. De skall skydda allmänheten men får inte resurser och inte stöd i det. En flat ledning försöker istället följa de oförstående och oinsatta medie-debattörernas åsikter och tycks som högsta mål ha att undgå kritik från bekäftiga journalister.

Det är klart att poliserna känner sig utelämnade, förbannade, frustrerade. Det är klart att polisen i privata sammanhang kan ge uttryck för det - precis som alla vi andra - så länge de sköter sitt uppdrag och uppträder korrekt i tjänsten.

Att poliser i ett slutet forum ger uttryck för sin frustration ser jag som ett mindre problem än att man låter dömda poliser och åklagare vara kvar i tjänst. Det urholkar förtroendet när man inte vet om myndighetsutövaren själv är brottslig eller inte. Det urholkar förtroendet när man inte vet om den myndighetsutövare man möter tillhör en "av de där" som genom brott manifesterat en skev syn på människor.

Att poliser däremot blir frustrerade över sin arbetssituation, medias massiva kritik för att de gör för mycket, för lite, och alltid alltid fel .. Det har jag stor förståelse för.

Att poliser blir frustrerade när de inte får uppbackning och verktyg av sin ledning i sitt arbete, det har jag förståelse för.

Den frustrationen sympatiserar många med.

Expressen lyfter fram facebook-gruppen i syfte att tysta polisers uttryck för den frustration de upplever i sin yrkesroll. Vad är poängen med det?

Varför väljer man ut det värsta på sidan och kablar ut som sanningar för alla som deltar där?

Varför ser man det inte för det det faktiskt är, ett slutet forum där medlemmarna kan ge luft åt sin frustration, svära av sig om arbetsvillkor, media och ledningens låga förståelse för deras arbete, rättsväsendets oförmåga att fullfölja deras försök att beivra brott osv..

Jag ser inte hot riktade mot enskilda, jag ser inte uppmaningar till hot eller trakasserier, jag ser kritik - ibland hårt och tveksamt uttalad.

Jag läser artiklarna och det är vad jag ser. Frustrerade poliser som funnit en form och ett forum där de kan blåsa av sig sin ilska och frustration, där de kan ge uttryck för detta istället för att låta ilskan växa på sig.

Jag tror att poliser som får den möjligheten att ventilera med kollegor blir bättre poliser på gatan.

Jag möter hellre en polis som fått lufta sin ilska och frustration över en inkompetent ledning och okunniga kritiker än en polis som skall försöka sköta sitt arbete trots att denne inombords är en tryckkokare av uppdämda känslor.









torsdag 24 oktober 2013

När Aftonbladet leker polis och domare ..

Jag möttes tidigt i morse av två artiklar som fick mig att reagera starkt. Den ena i Expressen och den andra i Aftonbladet.

Artikeln i Aftonbladet var vid den tidpunkten inte helt färdig - bildrutan låg blottad och tom...
Jag läste igenom artikeln och tänkte att den här är nog bortredigerad innan lunch .. för sällan har jag sett något så lågt och motbjudande i en tidning..

Men ack vad jag bedrog mig. När jag kommer hem på eftermiddagen är artikeln kompletterad med ett ljudklipp

Artikeln är ingen artikel alls egentligen - utan en motbjudande uppvisning i hur journalisten Lisa Röstlund tar sig rätten att trakassera en icke offentlig person i icke offentlig tjänst, och dessutom hota vederbörande när denne inte vill tala med henne:

Ur artikeln:

’Jag vill inte prata om det här, fråga inte’

X (ex-polisen): X speaking, can I help you?
LR (Lisa Röstlund): Yes, my name is Lisa, I’m looking for X.
X: Yes, that’s me. Hejsan, hejsan Lisa.
LR: Jag är reporter på Aftonbladet. Jag har information om att du varit i kontakt med Palme­utredarna nyligen.
X: Reporter på Aftonbladet? Så du ringer alltså från Sverige? Jag trodde det var någon som man kände här i X. Vem har du fått mitt namn ifrån?

LR: Jag har fått information om att du varit i kontakt med Palmeutredarna.
X: Ja, men vem var det som gav den informationen till dig? Det låter ju konstigt.

[...]

X: Det här vill jag dubbelkolla först innan jag gör någonting över huvudtaget. Jag är före detta polis i Sverige. Sådant här är ju olustigt när folk bara ringer om sådana här grejer. Så det här får jag dubbelkolla och komma tillbaka i så fall.

X: Ge mig några dagar i alla fall. Det här är mycket olustigt får jag säga, men ok, sådant är livet, är det inte det?

Samtal 2:
X: Nu har jag verifierat att du kommer från Aftonbladet. Jag och min fru har pratat om det här, om vi skulle prata med dig eller inte, så att säga. Jag tycker inte det är så roligt när tidningar ringer direkt. Vi har beslutat oss för att inte kommentera något över huvudtaget, någonting.

LR: Besökte du Sverige i samband med förhöret?
X: Besökte Sverige? Jag har inte varit i Sverige på flera år, tänkte jag säga, men inte i år i alla fall. Så jag hoppas i alla fall att Aftonbladet vill respektera att jag inte vill prata om det här, och inte kontakta oss igen.

[...]

LR: Men kan jag ställa ett par frågor?
X: Som jag sa vill jag inte prata om det här över huvudtaget, så gå inte vidare så är du snäll, och fråga mig inte mer. Jag är ganska privat som person. Så nej tack.

LR: Varför emigrerade ni till (landets namn) ?
X: Det har ju absolut inte du med att göra. Varför vi emigrerade? Det är 25 år sedan. Så, nej, nu vill jag inte prata mer. Nu vill jag lägga på, ta en drink och ha en trevlig helg. Och du med hoppas jag.
Samtal 3
LR: Jag tänkte säga till dig så att det är tydligt, att du är ju anonym och vi kommer inte citera dig med namn om du berättar.
X: Nej, tack, jag vill inte medverka som jag sa. Jag bad dig inte ringa till­baka.

LR: Men jag måste ställa frågan om det stämmer att du ska ha ställt en fråga om att skjuta Palme?
X: Jag vill inte prata om det här, jag har sagt det till dig. Jag har bett dig att inte ringa.

LR: Det här är ju så viktig information för oss, att det här kommer vi försöka gå vidare med oavsett.
X: Yes, jag visste att du skulle säga det. Yes. Det är upp till dig, klart. Du får leva med dina beslut, jag får leva med mina beslut.

LR: Men om det inte ligger någonting i det här, varför vill du inte prata?
X: Jag vill inte prata om det här har jag sagt.

[...]

LR: Men kan du i alla fall säga, stämmer det med middagen?
X: Kan jag få lägga på nu, i och med att jag bett dig, och att du inte lyssnar på vad jag säger? Det bevisar ju precis vad jag säger.

[...]

LR: Alltså, jag kan inte…
X: Hej då, Lisa. Nu lägger jag på. Tack och hej. Hej då.
(Aftonbladet)


Redan här mår man illa, blir förbannad, och undrar vad reportern sysslar med. Inte nog med att hon inte respekterar att en icke offentlig person inte vill uttala sig i tidningen - hon hemfaller dessutom till ren utpressning, uttalar han sig inte så går de vidare och hänger ut honom oavsett.. Och det är ju också vad som sker..

Redan tidigt i morse lyste således osmakligheten gällande Lisa Röstlunds arbetsmetoder klart som polstjärnan. När trakasserierna av mannen dessutom kompletteras med ett ljudklipp så framstår det ännu mer klart vilket missbruk av offentliga medies makt som sker gentemot mannen.

Nu hade man ju kunnat tänka sig att Aftonbladets ansvariga under dagen agerat och tonat ner eller plockat bort artikeln. Det kan ju inte vara i Aftonbladets intresse att framstå som hänsynslösa skitrakare som, helt utan hänsyn till enskildas rätt till integritet och att INTE uttala sig, med trakasserier och utpressning försöker nå sitt mål.

Kunde man tro i alla fall..

Så blir det inte. Aftonbladet väljer istället att för alla och envar skicka signalen att när de ringer så uttalar man sig på deras begäran eller också får man finna sig i att släpas i smutsen, misstänkliggöras och till med framställas som skyldig.

Till Aftonbladet får man nämligen inte säga nej. Att det handlar om en enskild icke-offentlig person utan vare sig politiska, förtroende eller myndighetsuppdrag spelar ingen roll. Också små jäkla svensson som lever sina liv anonymt skall dansa efter Aftonbladets pipa -- annars råder ingen pardon.
Aftonbladet har nämligen makten att hänga ut människor som klandervärda - och den makten använder de:



Det märkliga är att han inte svarar nej

Polismannen frågade vapen­experten om han kunde skjuta Olof Palme.
I dag vill polisen inte svara nej på frågan om det var han som tillfrågade vapenexperten.
Sensationellt? Själv­fallet.

[...]

Men för snart ett år sedan berättade Aftonbladet den sensationella historien om den högerorienterade vapenexperten ”Johan” (fingerat namn) som på en middag några månader före Palmemordet fick frågan av en polis om han kunde tänka sig att skjuta statsministern.

I slutet av september avslöjade Aftonbladet att polisen hade hållit ett förhör med en före detta polisman med kopplingar till ”Johans” uppgifter.
I dag publicerar vi tre intervjuer med en expolis som utvandrade från Sverige ett par år efter mord­et.


Det märkliga med intervjuerna är att den före detta polisen inte svarar nej på frågan om det var han som frågade om ”Johan” kunde tänka sig att skjuta Olof Palme.
I stället svarar han så här:
– Jag vill inte prata med dig om det här.
Eller så här:
– Kan jag få lägga på nu.
Den utvandrade polisen svarar inte heller nej på frågan om han förhörts eller pratat med svensk polis. I stället har han, efter diskussioner med sin fru, kommit fram till att han inte vill prata om det heller.

[...]

Det är givetvis ingen medborgerlig plikt att tala med Aftonbladet. Men den vanliga reaktionen om någon frågar efter någonting som intervjupersonen uppfattar som helt tokigt är att de säger just det.

Det är helt uppåt väggarna, stämmer inte för ett ögonblick, vem har kommit med dessa hårresande uppgifter? De brukar, naturligtvis, känna sig oskyldigt utpekade och bli ganska arga.
(Aftonbladet)




Korrekt - den icke-offentliga personen utan förtroendeställning på något sätt vill inte svara Nej, han vill inte prata med er alls.

Det säger vare sig bu eller bä i sak. Han kanske helt enkelt bara anser att Aftonbladet bedriver den ohederliga skitjournalistik som dessa två artiklar berättar om. Han kanske bara tycker att du och dina kollegor är pest och vill därför inte ha med er att göra.

Är det så, så har ju ni genom er hantering - att peka ut honom som polisen, att misstänkliggöra honom offentlig, att ringa och trakassera honom upprepade gånger - nästan smärtsamt tydligt blottlagt hur rätt han har.

Jag vill också säga att de som i den här "affären" vill dra paralleller med Littorin-affären är helt fel ute.
Littorin var vid tidpunkten för de anklagelser som riktades mot honom företrädare för svensk regering och svenska folket. När Littorin trädde tillbaka så lät Aftonbladet affären falla - han var då inte längre en offentlig person sades det.

Mannen som nu trakasseras av Aftonbladet har sannolikt aldrig varit en offentlig person, han drog sig tillbaka från att företräda svenska folket i egenskap av polis för 25 år sedan - och är därmed lika icke-offentlig som vem som helst av oss.

Det här övertrampet kommer att innebära att jag - och säkert fler med mig - kommer att ha en helt annan syn på bakgrunden till att människor - misstänkta, offer, anhöriga - träder fram i Aftonbladet.

Fram tills nu har jag varit av uppfattningen att människor valt att träda fram för att de haft ett behov av att ge sin version. I framtiden kommer det inte att gå att läsa med samma ögon, jag kommer alltid undra hur mycket press och förtäckta hot som krävdes.

Eller mer exakt - i framtiden behöver väl inte ens Aftonbladet pressa och hota sig fram, de har ju inför hela läskretsen redan statuerat exempel på vad som händer om man dristar sig till att säga nej till Aftonbladet...

Expressen usla rubriker.... Polisens Facebookgrupp

Jag möttes tidigt i morse av att Expressen toppade med detta:




Det här lät ju helt horribelt, först en alkoholmissbrukade sexköpare till åklagare som inte sparkas och nu kvinnohatande poliser ... var är samhället på väg..

Självklart var jag tvungen att läsa artikeln.

Facebook-gruppen avslöjar poliserna

Så här grovt hånar svenska poliser sina kritiker:
TV-profilen Elisabet Höglund hånas för sitt utseende och kallas "dement" och "häxa" "som inte behöver ringa 112".
Tidigare länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad beskrivs som "polisens motsvarighet till Linda Rosing".
Författaren Johanna Langhorst och ledarskribenten Eva Franchell avfärdas med att de är "bara skit! Som luktar illa!"
Expressen kan i dag avslöja vad som skrivs i svenska polisers interna och stängda Facebookgrupp.

[...]

Facebookgruppen UMF startades av åtta poliser i februari 2012. Förkortningen UMF står för "underbetalda, missnöjda och förbannade".
Drygt 5 000 poliser - vilket motsvarar ungeför en fjärdedel av landets poliser i dag - är med i gruppen.

[...]

Hån mot kritiker

När Facebookgruppen UMF startades hade den en starkt facklig prägel. Och än i dag diskuteras ofta arbetstider, arbetsmiljö, löner, ob-tillägg och polisutrustning.
Men här uttrycks också öppet hån och närmast hat mot kritiker på ett sätt som fått flera poliser som Expressen haft kontakt med att reagera starkt.

TV-profilen och journalisten Elisabet Höglund drabbas av förakt efter att hon i juli i somras kritiserat polisen för den uppmärksammade dödsskjutningen i Varberg då polis sköt ihjäl en knivbeväpnad man som knivskurit tre personer varav en - en 85-årig kvinna - avled av sina skador.

[...]

Det som framför allt orsakar upprördhet bland poliserna som skriver i Facebookgruppen är kritik i media mot poliser som tvingats använda våld i tjänsten.

[...]

Advokat Kerstin Koorti attackeras i Facebookgruppen efter att hon uttalat sig efter kravallerna i Husby i norra Stockholm och kritiserat polisen för att ha gjort en allvarlig missbedömning när de sköt ihjäl den 69-årige knivbeväpnade mannen - den händelse som sägs ha utlöst de omtalade kravallerna. Koorti företräder 69-åringens änka.

[...]

Den 8 juli sände SVT:s Aktuellt ett inslag om dödsdramat i Varberg. När Robert Hårdh, svensk människorättsjurist och chef för Civil right defenders (tidigare svenska Helsingforskommittén), i studion kritiserar polisens agerande väcker det starka reaktioner i Facebookgruppen:

[...]

Rikspolischefen Bengt Svenson hånas gång på gång på UMF. I februari 2012 görs han till åtlöje efter att han i en DN-artikel sagt att polisen fått stora resurstillskott och att polisen blivit synligare och mer tillgängliga:
"En sann ståuppkomiker..."
Och:
"Pajasbengt har gjort det igen.."
I slutet av 2012 blossar debatten upp om polisens statistikjakt, eller pinnjakt som den kallas internt. Måltavlan för kritiken är än en gång rikspolischefen Bengt Svenson:

[...]

De kända kriminolgerna och brottsforskarna Leif GW Persson och Jerzy Sarnecki är återkommande måltavlor för hån och kritik.
"Jävlar vad less jag är på den där GW och hans jävla uttalanden. GW som kallar sig för docent i kriminologi men har inte presterat någonting."

[...]

En annan medlem i polisforumet kommenterar GW Persson och Jerzy Sarnecki med:
"Annika Norée förtjänar epitetet expert. Det mediekåta kriminologdrevet betackar vi oss för!"
[...]

En medlem i polisforumet skriver den 21 maj om författaren och journalisten Johanna Langhorst samt Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell som båda skarpt kritiserat polisens insats under Husbykravallerna.
[...]

Carin Götblad, före detta länspolismästare i Stockholm, kritiseras ofta för hennes vilja att synas. I februari 2012 liknas hon vid en dokusåpadeltagare:
[...]

Erik Steen, länspolismästare i Uppsala, hånas för sina uttalanden i media efter att flera Greenpeaceaktivister i mars lyckats ta sig in på ett avspärrat område vid kärnkraftverket i Forsmark och hållit sig gömda där flera timmar.

Den uppmärksamme har säkert redan noterat att jag fetade namnen och hur oerhört kvinnligt de klingar allihop. 
Jag tänker givetvis inte säga emot Expressen  - jag har inte den insynen i de uppräknade personernas liv att jag med säkerhet kan uttala mig om deras könstillhörighet. Vi kanske får lita på Expressen där - fast jag känner mig lite lurad då jag både givet namn och det intryck en del av dessa gett vid offentliga framträdanden faktiskt fått uppfattningen att vissa av dessa "kvinnor" inte är så mycket just kvinnor.

På hemvägen idag så möttes jag sedan av Expressens första sida:



Jag rår inte för det riktigt, men jag tycker nog att både morgonens nätlöp och Expressens första sida känns lite missvisande .. men återigen, jag är inte den att säga att det inte faktiskt handlar om kvinnor. Jag kan ju vara lika lurad som många andra.....




... Själv hade ju valt en mer neutral rubrik:

Poliser hånar kritiker


men så vet jag ju inte heller det som Expressen vet ...

onsdag 23 oktober 2013

Är det okej att låta gamla brott ligga till grund för sluten rättspsykiatrisk vård?

I fallet Bergwall hävdade två av de sakkunniga att det faktum att det är många år sedan Bergwall begick brott mot barn visar att hans pedofili inte kvarstår på ett sådant sätt att han kan utgöra en fara för barn, och därför skall inte detta ligga emot honom i riskbedömningen.

Man hävdade också att det faktum att han inte längre medicineras och inte har någon behandling men ändå (inlåst) avhållit sig från brott talar till hans fördel.

Min undran blir då .. på vilka avgörande punkter skiljer sig Bergwall i det hänseendet från Sten Eriks fall?

Och om det som sades gällande Bergwall i rätten, bl a att hans ålder och därmed sjunkande libido skulle tala för att återfallsrisken i sexualbrott mot barn inte längre var högre än för andra - (detta i strid med undersökningar som presenterades som visar att män över sextio i högre grad återfaller i pedofila brott än unga förövare) - , varför sitter då Sten Erik fortfarande inlåst?

Likheterna mellan fallen är ju fler än skillnaderna vill jag hävda:

Han har suttit inlåst – i 57 år

Sten Erik Eriksson våldtog och mördade en åttaårig pojke.
Det var 1967.
Sedan dess har han suttit inlåst.
76-åringen anses fortfarande så farlig att han inte ens får permissioner.

Sten Erik Eriksson är den person som suttit inlåst längst i Sverige.
Redan 1958 blev han intagen på vad som på den tiden kallades sinnessjukhus. Han hade då dömts för otukt med pojkar, olagligt sexuellt umgänge med underåriga.
Han skrevs ut på försök 1966.
Några månader senare, i påskveckan 1967, onsdagen 22 mars, inträffade ett pojkmord på Lidingö.
En åttaårig pojke försvann och hittades sedan våldtagen och strypt.
Sten Erik Eriksson greps efter drygt en vecka och erkände brottet.

[...]

I dag säger han själv:
– Det som hände var en engångsföreteelse. Det kommer aldrig att hända igen.

[...]

Enligt läkarna uppvisar Sten Erik Eriksson symptom på en speciell sorts schizofrenisjukdom som var tydligast i ungdomen. Han uppfyller också kriterierna för pedofili.
Men olika behandlingar har prövats.
”Tidigare farmakologisk och även kirurgisk behandling har inte haft någon effekt och han visar än i dag symptom som tyder på att pedofilin kvarstår.”

[...]

Hans tankar kretsar annars ständigt kring den långa inlåsningstiden. Och att han anser att han inte fått några riktiga chanser att återanpassas till samhället. Att han inte får någon vård som syftar till ett liv ute i samhället.
Han vill berätta om sitt liv och sin situation. Och att han inte fått permission en enda gång på 23 år sedan han kom till rättspsykiatriska kliniken i Växjö.

[...]

Efter två förskingringar på två olika arbetsplatser togs han in på sinnessjukhuset Salberga i Sala.
När han varit 21 år bestämde läkarna att han skulle tvångssteriliseras. För några år sedan var han en av flera som fick skadestånd av staten på grund av ingreppet.
– Jag fick 175 000. Jag köpte kläder, klockor och gav en del till morsan. Jag hjälpte henne med hyran och så.

Efter åtta år, i januari 1957, skrevs Sten Erik ut. Han var då 26 år.
Året därpå dömdes han igen. Nu för otukt med minderåriga pojkar och misshandel.
Han kom tillbaka till Salberga sjukhus.
På hösten 1966 skrevs han ut på försök och skulle bo på ett hem som sköttes av Frälsningsarmén.
Hade nära 160 permissioner
Året därpå dömdes han för våldtäkten och mordet på den åttaårige pojken vilket fick dörren att slå igen rejält.
Men han var på gång att slussas ut. När han var på Karsudden, där han satt åren 1975–1985, hade han uppåt 160 permissioner helt på egen hand.

[...]

Enligt Aftonbladets uppgifter är vården av Sten Erik i princip obefintlig.
– Det handlar enbart om förvaring, säger en person på kliniken.
Försök har gjorts med kemisk kastrering men biverkningarna var så kraftiga att de avbröts.
I dag får Sten Erik Eriksson inga mediciner alls.
Hans egen terapi är stryktipset.

[...]

Vad säger du om läkarnas och länsrättens bedömning att det finns stor risk för återfall?
– Det är fel, absolut fel, till 100 procent.
Han medger att han visserligen fortfarande är intresserad av pojkar.
– Men jag har inte det intresset att jag vill skada någon nu.
[...]

Sten Erik Eriksson har rymt vid flera tillfällen. Senast 1998 då han sprang ifrån två vårdare när de var i Stockholm.
En och en halv månad senare greps han i Östersund. Han befann sig då i närheten av några barn.
Drömmer om eget boende
Sten Erik Eriksson säger sig vara helt frisk.
Fysiskt stämmer det, han är enligt ett utlåtande ”vid god kroppslig hälsa för åldern”.
Men i övrigt hävdar läkarna att han saknar sjukdomsinsikt.
I en av anteckningarna framgår:
”Det går allt sämre att nå fram till patientens ”förnuft” och logiska tänkande. Patienten skapar en allt overkligare ”magisk” värld där allt som oftast sanning rörs ihop med hans egna fantasivärld.”
I en anteckning noteras:
”Trots sin höga ålder har ju patienten en stark frihetslängtan och det är ju förståeligt eftersom han största delen av sitt 76-åriga liv suttit inlåst.”

När vi talas vid berättar han om sin dröm:
– Jag skulle kunna klara en pensionärslägenhet faktiskt, med lite hjälp.
– Och Stockholm släpper jag inte.

(Aftonbladet 2008)




Sten Erik har således haft 160 permissioner på egen hand, rymt två gånger och vid ett tillfälle befunnit sig en och halv månad på fri fot utan att begå nya brott.

Han får ingen behandling sedan länge utan förvaras enbart, hans brott ligger långt tillbaka i tiden men är ändå det som ligger till grund för riskbedömningarna. 


Belfrage konstaterar (i anslutning till artikeln):
En person som suttit så länge som Sten Erik Eriksson, får han sitta resten av sitt liv?
– Det är ju inte lätt att med den diagnosen och den historien förmå länsrätten att skriva ut honom, säger Henrik Belfrage.
– Pedofili går aldrig att behandla, vi kan aldrig byta läggning på personen. Däremot kan man ju genom behandling åtminstone förmå personen att inte begå pedofila brott.

(Aftonbladet 2008)

Skillnaden på Sten Erik och Bergwall är att Sten Erik inte försöker förringa sitt brott, uppvisar ånger och faktiskt gått igenom olika behandlingar riktade mot hans pedofili.. Han har också klarat permissioner och frihet utan att återfalla i brottslighet.


Vem av dem borde ha bäst prognos i samhället om vi skall använda samma resonemang som använts i kritiken mot riskbedömningarna gällande Bergwall? 


tisdag 22 oktober 2013

Ny studie från Karolinska Institutet ... Kan man lita på forskning..


Höjd dos ADHD-medicin minskar återfallen för missbrukare - ny studie från Karolinska Institutet



Personer som har ADHD och till exempel amfetaminberoende får sällan önskad effekt av ADHD-läkemedel. Nu visar en studie från Karolinska Institutet att det är möjligt att uppnå effekt av behandlingen när läkemedlet ges i högre dos. Resultaten från studien publiceras i vetenskapstidskriften Addiction.

- Vi har för första gången visat att det går att behandla de här personernas ADHD. Samtidigt ledde behandlingen till färre återfall i droganvändning, vilket är väldigt betydelsefullt eftersom återfall i kriminalitet ofta är kopplat till själva missbruket i den här gruppen, säger psykologen och medicine doktorn Maija Konstenius vid Institutionen för klinisk neurovetenskap vid KI som är författare till artikeln.

[...]

ADHD kan behandlas med metylfenidat - ett centralstimulerande läkemedel som används hos både barn och vuxna. Tidigare studier har dock inte kunnat bevisa att metylfenidat är effektivt för att behandla ADHD hos personer med beroende. En orsak skulle enligt forskarna kunna vara att de doser som har testats har varit för låga för personer med mångårigt beroende eftersom de ofta har utvecklat en högre tolerans för centralstimulerande medel.

I den nya studien undersöktes effekten av läkemedlet på behandling av ADHD hos fängelsedömda personer med känt amfetaminmissbruk. Dosen var upp till dubbelt så hög jämfört med vad som hade använts i tidigare studier på personer med beroende.

Det visade sig att den grupp som fått läkemedlet hade färre återfall i drogmissbruk, fick minskade ADHD-symtom och stannade kvar längre tid i behandlingen jämfört med den grupp som fick så kallad placebo - alltså sockerpiller.

Studien är en så kallad randomiserad placebo-kontrollerad studie, där 54 fängelsedömda män med diagnoserna ADHD och amfetaminberoende deltog. Deltagarna lottades in i två grupper, där den ena gruppen fick metylfenidat (Concerta) och den andra gruppen fick sockerpiller under sammanlagt 24 veckor.

[...]

Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Beroendecentrum vid Stockholms läns landsting och Kriminalvården.
(Dagens Juridik)


Medicineringen påbörjades två veckor för frigivning på anstalt och fortsatte därefter i Frivård. Medicineringen kompletterades med psyokologisk behandling för att hantera riskerna för återfall i missbruk.

Resultatet av som studien som presenteras är minst sagt lovande. Att kunna minska återfall i missbruk är ju minst sagt en stor brottspreventiv åtgärd som gynnar både samhället i stort och den enskilda individen.

Undersökningen är utfört av ett väl renommerat institut - Karolinska - och har presenterats i en vetenskaplig tidskrift.

Det måste väl innebära att den är tillförlitlig?


Men nja ... är det verkligen så?


Lars Lundström, fil dr i psykologi och leg psykolog har tittat närmare på studien och presenterar en helt annan bild av vilka slutsatser som kan dras av materielet:

[...]


Hur ser då forskningsunderlaget ut i denna studie som kostat skattebetalarna närmare 5 miljoner kronor? Undersökningen, i anslutning till Hågaanstalten, omfattade 54 individer (alla män). 27 medicinerades med metylfenidat (Concerta) och 27 i kontrollgrupp erhöll placebo under 6 månader. Man ansågs ha fullföljt vid tre fjärdedelar av avsedd medicinering.

Hälften av deltagarna kunde direkt ange om de erhöll Concerta eller sockerpiller. Det är då givetvis inte möjligt att hävda att studien är blind för deltagarna vilket uppges i studien.

I metylfenidatgruppen bortföll 18 av 27 individer och i placebogruppen 23 av 27. Av ursprungligen 54 individer bortföll alltså 41. Detta innebär att inga andra slutsatser kan dras än att undersökningen är misslyckad.

Detta anmärkninsvärda bortfall framgår inte av avhandlingen och kunde först inte redovisas utan sekretessbelades av hänsyn till deltagarnas integritet. Givetvis en absurditet eftersom det enbart gällde antal.
[...]

Som TT-nyhet erhöll detta nyligen stor spridning i svenska media: Läkemedel mot ADHD resulterar i färre återfall i missbruk. Det visar en studie vid Karolinska institutet där 54 fängelsedömda män med ADHD och amfetaminberoende deltog.

[...]

Avhandlingens slutsats saknar stöd i insamlade data.

[...]

Vilket säkert inte kommer att förhindra att den används för att motivera utbyggnaden av ADHD-avdelningar på åtta anstalter i syfte att medicinera närmare hälften av internerna som anses lida av detta föregivet neuropsykiatriska funktionshinder.
(Dagens Juridik)

Så kan man lita på de undersökningar som kablas ut som sanningar och som kan ligga till grund för olika beslut?
Uppenbarligen går det inte att förutsätta att de som står bakom en rapport tolkar den relevant utifrån resultaten i sitt eget material - utan snarare att de slutsatser som dras präglas av en vilja av att visa att den egna tesen är riktig och man drar slutsatser som styrker den ganska okritiskt.

Att ett institut står bakom en undersökning är således ingen som helst garanti för att de slutsatser som dras äger sin riktighet. Samma sak kan sägas om att studien presenteras i en vetenskaplig tidskrift - det gör inte studien tillförlitlig på något sätt.

Media är - oavsett vilket forum vi talar om - uppenbarligen ingen garant för att materialet kritiskt har granskats. Tvärtom, media - den tredje statsmakten med uppgift att granska - tycks vara helt bekväm med att leka megafon istället för granskare.
Vi kan se ett annat exempel på detta i det här inlägget:
Mediagrodan att män i högre grad än kvinnor utsätts för våld i nära relationer ....

Det finns en fara i detta. Dels därför att det ger en felaktig uppfattning om olika problem som rör samhället i stort, dels därför att forskning ofta ligger till grund för beslut som innebär satsningar på olika områden. Vilket innebär att när forskningen förmedlar en felaktig bild av verkligheten så innebär det att samhället satsar på fel saker - vilket i sin tur innebär ökade kostnader till ingen nytta och att adekvata satsningar uteblir på bekostnad av de individer som faktiskt är i störst behov av hjälpen.









måndag 21 oktober 2013

Brist på jämställdhet ökar psykisk ohälsa



Brist på jämställdhet hemma är orsaken till psykisk ohälsa bland kvinnor. Det upplever sex av tio kvinnor enligt en ny undersökning.



Statistik från OECD visar att kvinnors sjukskrivningar och psykiska ohälsa har ökat de senaste åren. Den främsta anledningen, enligt kvinnor själva är att de tar större ansvar hemma. Det visar en undersökning som Länsförsäkringar har gjort.

Männen som deltog i undersökningen tror i stället att ojämlikhet på jobbet ligger bakom ohälsan hos kvinnor.

[...]

De som deltagit i undersökningen tycker att samhället är ansvariga för att sjukskrivningarna ökar. Men Anna Karin Lindberg tycker att det är viktigt att också arbetsgivarna tar sitt ansvar och har en aktiv dialog med sina medarbetare.

– Oavsett av vilken orsak en medarbetare blir sjukskriven så innebär det kostnader och produktionsbortfall för arbetsgivaren, säger hon i ett pressmeddelande.

(Dagens Nyheter)

Får någon ihop det som man kommer fram till i artikeln?
Kvinnorna anser således att det är den ojämställda fördelningen i hemmet som är tyngsta orsaken till stress och psykisk ohälsa.
Männen håller inte med, de lägger ansvaret på arbetet - bort från dem själva, sitt ansvar.
Och Anna Karin Lindberg väljer att gå på männens linje.

Vore inte det logiska istället att människor såg till att se över ansvarsfördelningen i hemmet, att männen gjordes medvetna om sitt ansvar i detta.
Hur skall arbetsgivaren påverka hemarbetet liksom? Är tanken att kvinnor skall axla mindre på jobbet, kanske jobba kortare, så att de orkar med hemarbetet.. eller vad liksom?
Eller är man bara helt döv för det kvinnor säger om sig själva och ger (återigen) männen tolkningsföreträde..


Läkaren: Ingen grund för utskrivning


Chefsöverläkaren på Säter vill hålla kvar Sture Bergwall bakom lås och bom.Men Bergwalls advokat Thomas Olsson yrkar på att han ska släppas fri – eller åtminstone utredas på nytt.

– Sture Bergwall blev sjuk av den vård han fick på Säter, säger Thomas Olsson i Förvaltningsrätten i Falun.


[...]

Vladislav Rushkin, tycker inte att Sture Bergwall är frisk nog.
– Jag står fast vid min inställning att vården av Sture Bergwall ska fortsätta, säger han i Förvaltningsrätten.
– Störningen som Sture har kommer aldrig att försvinna. Frågan är hur bra han hanterar de här impulserna, fortsätter han.
[...]
(Afonbladet)



Det händer om Bergwall släpps fri

Sture Bergwall vill få till en ny, oberoende bedömning – för att därefter skrivas ut.– Men släpper man honom helt så förstör man hans liv, säger Eva-Marie Laurén är överläkare och specialist i rättspsykiatri.

Om Sture Bergwall släpps fri, riskerar han att återfalla i brottslighet. Det menade Säters chefsöverläkare Vladislav Ruchkin när överläggningarna öppnade strax efter klockan tio på måndagen.
Särskilt nämndes personlighetsstörningar med sadomasochistiska drag samt tidigare sexuellt utnyttjande av barn som skäl till varför Sture Bergwall ska fortsätta vårdas på Säter.
[...]
Skulle Sture Bergwall släppas fri väntar ungefär två år av bevakad anpassning till samhället, menar Eva-Marie Laurén är överläkare och specialist i rättspsykiatri
– Släpper man honom helt så förstör man hans liv, säger hon.

Gradvis utslussning
Utslussningen skulle ske gradvis, först genom frigång inom den slutna vården, sedan med längre permissioner som gradvis blir oövervakade.
Slutmålet är att kunna bo i en egen lägenhet, med jobb – men med stöd av allmänvården.
– Hur länge han skulle behöva det är svårt att säga, säger Eva-Marie Laurén.
[...]
Eva-Marie Laurén menar att Bergwall kan ha blivit beroende av att stå i centrum.
– Risken är att han återfaller i ett beteende som sätter honom tillbaka i rampljuset, säger Eva-Marie Laurén.

Även Bergwalls tidigare missbruksbeteende, som Vladislav Ruchkin lyfte under inledningen av överläggningarna, kan komma tillbaka, menar Eva-Marie Laurén.
(Expressen)


Personligen tror jag att det beslut som kommer att fattas är att vården skall upphöra. Detta trots att det under förhandlingen kom fram att hans pedofili inte begränsat sig till fyra pojkar på sjuttio-talet, utan något han manifesterat på olika sätt under 25 års tid. Bland annat genom 12-14 åriga pojkar.
Något han själv berättat om i tidigare men nu helst undviker att kommentera.

Det känns emellanåt lite absurt när de i rätten frågar en mytoman om de verkliga förhållanden som rått faktiskt... 

Sture Bergwalls advokat yrkade i slutpläderingen på att vården skulle upphöra, han fick medhåll av en av de sakkunniga läkarna, Cay Asplund, medan den andra, Rosario Leopardiska, avstyrkte vårdens upphörande men ville att rätten skulle förorda en ny undersökning på en annan enhet.

Förhoppningsvis går rätten på Rosario Leopardiskas och Eva-Marie Lauréns linje och både förordar ny undersökning och vettig utslussning.
En stressad Bergwall som förlorat sin plats i rampljuset är nog inte vad någon förälder vill ha för nära sina barn helt enkelt.

Beslut meddelas av förvaltningsrätten i Falun om två veckor.


söndag 20 oktober 2013

Låt bli skärbrännaren!



Polisen går ut och varnar de inbrottstjuvar som stal ett kassaskåp vid ett inbrott i Åkersberga natten mot söndagen.

Kassaskåpet innehåller nämligen inga pengar. I stället finns där tio kilo svartkrut, skriver Lokaltidningen Mitt i.


Alla har väl hört det där uttrycket att "synden straffar sig själv" .. men detta är ju lite väl måste jag tycka.
Förhoppningsvis nås tjuvarna av varningen innan de sprängt sig själva och kanske andra i omgivningen i luften...

lördag 19 oktober 2013

Elitseriemålvakt överfallen av björn



Elitseriespelaren i bandy Henrik Karlström, 20, överfölls av en björn under älgjakten i dag.

Han överlevde – men skadades över händer, armar och huvud.– Det var som en brottningsmatch. Jag låg på rygg och hade den över mig, säger han till Aftonbladet.

[...]

Under lördagen jagade han älg tillsammans med några jaktkamrater i skogarna sydost om Los i Hälsingland.
"Grymtade till"
Plötsligt reagerade hans tvååriga jämthund.
– Då grymtade det till bakom några buskar och ut kliver det en björn tio meter ifrån mig, säger Henrik Karlström.
Han berättar att han hinner avlossa ett varningsskott. Sedan gick djuret till attack.
– Den slår omkull mig och brottar ner mig. Jag hamnade på rygg och försvarade mig med armarna.
Till slut släppte björnen taget om Henrik Karlström. Han säger att brottningsmatchen inte varade under särskilt lång tid.

[...]

På polisen i Gävleborgs län uppger man att ett eftersöksteam från Länsstyrelsen spårade upp och avlivade en björnhona med en unge vid 16-tiden på lördagen.

(Aftonbladet)

Jag har full förståelse för att det var en otäck händelse och att Henrik Karlström är chockad. Jag tror dock inte alls att björnens avsikt var att döda honom - utan att försvara sin unge från honom och hans hund.
En björn som vill döda en liggande människa misslyckas knappast med det. 
Den här björnen slog ner honom, angrep och lämnade honom sedan - ingen körde bort björnen från honom.

Det jag inte förstår är varför man valde att skjuta björnhonan och hennes unge. Björnhonan blev störd - hon sökte inte upp människor för att attackera. Hon reagerade på sin instinkt och avvärjde hotet mot sin unge och drog sedan vidare..
Varför sköt man henne?

Den vanliga kåtheten efter att få känna sig som "björnjägare"? 
För någon egentlig skyddsfunktion fyllde inte skotten vare sig mot honan eller ungen.

Misstänkte pedofilen i rätten: "Är impotent"

Så var det dags för en liten uppföljning på det här inlägget:

7-åring nära våldtas – räddades av mormor

Jag raljerade ju lite kring vilka förklaringar (läs undanflykter) som mannen skulle komma med:

Han kan ju för all del bara ha velat vara vänlig mot flickorna och sedan råkat tappa byxorna i boden och inte alls haft några sexuella motiv ..

Givetvis var jag fel ute ... något så dumt kan väl ingen människa med tillräckligt mycket hjärna för att formulera ord komma på att hävda givet omständigheterna...


Eller?

Faktum är väl att det blev dummare ändå:

66-åringen erkänner att han har kysst och varit fysisk med flickorna, men förnekar att han ville ha något sexuellt umgänge med flickorna eller att han ska ha onanerat.– Jag är impotent. Jag kan inte få stånd, så det verkar meningslöst att jag ska ha onanerat framför flickan, sa mannen i rätten enligt Ekstrabladet.Han säger att anledning till att han gick in i skjulet med flickan var att de skulle leka kurragömma. Mannen erkänner också att han tagit av sig byxorna men hävdar att det var för att han skulle kissa.


torsdag 17 oktober 2013

Kvinna ger sig på man ..



Det här är bara så INTE okej. Polis och många vittnen fanns på plats och jag förutsätter och hoppas att den här kvinnan åker dit ordentligt.
Att ta sig rätten att skada andra för att göra en poäng .. Aldrig!!

Fy fan säger jag - och fy fan för de i hopen som tycks anse att hon gjorde något coolt/bra...
Sjukt.


onsdag 16 oktober 2013

Polisen: Jag gjorde som jag blivit lärd


Polisen bussade hunden på mannen och slog honom över tio gånger med en batong.Nu står hon åtalad för misshandel men förnekar brott.– Jag anser att jag har löst den här uppgiften på det sättet jag är lärd som polis, säger kvinnan i förhör.

Den 34-åriga polisen kom till Brunnsgatan i centrala Stockholm tidigt på morgonen den 12 juli.

På plats mötte hon en blödande 31-årig man som flytt från ett bråk i en lägenhet. Han var upprörd och hade slagit handen i en glasruta.
[...]
Själv förnekar hon brott och hävdar att hon agerat i nödvärn eftersom hon anser att mannen var hotfull.
– Jag var ensam och kände att han kommer slå mig. Jag måste agera nu, säger hon i förhör.
[...]
När polisen pressas i förhör om det var nödvändigt att slå mannen så många gånger, svarar hon:

– Jag tar min batong och jag slår honom och får inga som helst effekter. Jag slår igen, ingen som helst effekt och jag slår och slår, ingen effekt, inte ett aj, ingenting.
– Jag slår kanske tio gånger. Inte ett aj, ingen effekt över huvud taget.

(Aftonbladet)

Jag har några enkla reflektioner på polisens "försvarstal"

1) Jag undrar om hon själv sett filmen. För alla som gjort det borde det vara ganska tydligt att den som blir aggressiv är hon själv, att mannen på intet vis vare sig i röst eller rörelse gör en ansats till angripa henne.

Hon initierar våldet när hon blir aggressiv och sedan bussar hunden på den stillastående mannen.

2) Mannen som enligt henne inte visar någon reaktion på hennes slag, försöker helt uppenbart både värja sig för hunden och undkomma batongslagen. 
Vad är det för "effekt" hon förväntar sig av en man med en ilsken hund inför sig?
Hur skulle hon själv ha reagerat och agerat på sin egen oförmåga att hantera situationen, sin egen aggressivitet och sitt eget agerande?

3) Är det detta de får lära sig under sin utbildning så förklarar ju det hel del av det övervåld och de övergrepp som begås av poliser i tjänst. Det bör dock inte ligga till grund för ett friande av polisen i den här situationen - även militärer i krig har personligt ansvar för sitt agerande, det bör man kunna kräva av myndighetsutövare i civila samhället också. Det bör däremot ligga till grund för att utbildningen förändras och att man inför konflikthantering på schemat och minskar "vifta batong och attackera människor" delen i utbildningen ....


7-åring nära våldtas – räddades av mormor


Mannen låste in sig själv tillsammans med flickan i en redskapsbod för att våldta henne.Men lyckligtvis kom flickans mormor till undsättning och bankade på dörren tills mannen öppnade.[...]


Den 67-årige mannen hade befunnit sig tillsammans med en 7-årig och en 10-årig flicka i ett angränsande hus. [...]

Mannen ska ha haft båda flickorna i knäet, kysst dem och försökt föra in sin hand i flickornas underbyxor. Han ska också ha tagit tag i den 7-åriga flickans hand och fört den mot sitt skrev.
67-åringen ledde sedan ut den 7-åriga flickan i redskapsboden. Där ska han ha låst dörren och tagit tag i flickans hår. Därefter tog han av sig byxorna och började onanera inför ögonen på flickan.
Bankade och skrek
Men flickans mormor anade oråd och följde efter. Hon bankade upprepade gånger på dörren till boden och ska även beordrat 67-åringen att komma ut. Lyckligtvis gjorde mannen som mormodern sa och öppnade.
[...]
Förutom kränkningar och övergrepp mot de två flickorna är 67-åringen också åtalad för innehav och spridning av barnpornografi.
[...]
Döms mannen kan ha räkna med skadeståndsanspråk från sina offer.

(Expressen)

De här flickorna hade trots allt tur i oturen. Mormor reagerar över att något är galet, mormor ingriper aktivt och avbryter det pågående övergreppet, mormor kan oavsett vad rätten kommer fram till bekräfta barnen och deras upplevelse och berättelse äger sin riktighet.

Oturen, det för jäkliga, är ju dock ändå att en sådan människa som mannen kunde komma i närheten av barnen, fick möjlighet att begå övergrepp, vistades fritt i samhället i en miljö där barn rör sig.
Dessa flickor är knappast hans första offer, sannolikt finns det många som redan tidigare varit utsatta men inte haft en vaken mormor som ingripit.
Statistiskt kan sådana as som den här mannen ha flera hundra offer bakom sig innan han åker fast. Det som avgör hur många offer som finns i en 67-årig pedofils offerlista är vanligen vilken tillgång han haft till barn - inget annat.

Förbehållet som ges i formuleringen i artikelns sista mening är dessutom en verklighet när sådana här kräk åker fast. Trots att mormodern avbröt övergreppet, trots att flickorna kan styrka varandras versioner så finns det ingen som helst garanti för att mannen fälls i rättegångslotteriet för de brott han utsatt flickorna för.
Det handlar om vilken domare och vilka nämndemän som väljer att tolka lagen och händelsen.
Han kan ju för all del bara ha velat vara vänlig mot flickorna och sedan råkat tappa byxorna i boden och inte alls haft några sexuella motiv .. Vad män säger sig vilja och tänka är ju av betydelse för om ett barn eller en kvinnas sexuella integritet faktiskt är kränkt, om ett övergrepp faktiskt skett .. inte offrets upplevelse, utan mannens påstådda tanke och tolkning är det som alltför ofta får avgöra utslaget i våra domstolar ...



tisdag 15 oktober 2013

Polis åtalas för misshandel efter ett tiotal batongslag mot misstänkt


En polis i Stockholm som fångats på film när hon slår en man med flera batongslag åtalas nu för misshandel alternativt tjänstefel. Det rapporterar Dagens Nyheter.

[...]
Enligt åtalet ska polisen ha låtit sin tjänstehund gå till angrepp och bita mannen samtidigt som hon själv slår honom med ett tiotal batongslag på hans armar, ben, rygg och mage.
[...]
– Det är en polisman som har agerat på ett sådant sätt så att jag bedömer att det kan vara misshandel eller ett oaktsamt tjänstefel, säger åklagaren Mats Åhlund till tidningen.

(Dagens Juridik)


Se filmen här:
POLISINGRIPANDET I STOCKHOLM MED BATONG OCH HUND

Nej, det är inte okej att avreagera sig på människor - inte ens om man är polis och tycker att den som är föremål  för ett ingripande inte besvarar frågor på det sätt man vill.

I det här fallet är det polisen som är aggressor och släpper sin hund på en man samt följer upp med otaliga batongslag trots att mannen är i huvudsak lugn och inte attackerar polisen på något sätt.

Klarar man inte att lösa den här situationen verbalt utan blir provocerad och tar till våld så hör man nog inte hemma inom polisen faktiskt.

Det vore dessutom önskvärt att polisen i fråga själv fick prova hur enkelt det är att lägga sig samtidigt som hon attackeras både av hund och batongslag ...

Bra att åtal väcks anser jag.




Råder det nyhetstorka Expressen??


Fejkad katt på Åkessons bok


Jimmie Åkessons bok innehåller inte bara ett fejkat förord av Per Albin Hansson - utan även en fejkad katt på omslaget.

Expressen kan nu avslöja att kissen som Sverigedemokraternas partiledare tittar så ömt på i själva verket är inklippt i bilden i efterhand.


[...]

Expressen har låtit experterna på Expressens bildredaktion närgranska bilden och kan nu slå fast utan minsta tvekan att katten är photoshoppad in i bilden i efterhand.

[...]

Bildmontaget är faktiskt bara snäppet bättre än nattklubbsägaren Mille Markovics berömda "sexbild" på kungen och några nakna kvinnor, som Expressen avslöjade som en grov photoshop-förfalskning för snart två år sedan.

Avslöjandet innebär alltså att någon på Expressen upptäckt att någon inom SD klarar av hantera ett dataprogram ... hmm...

Det jag reagerar mest över i artikeln är nog att Expressen tar på sig hela äran när det gäller avslöjandet kring photoshoppandet med kungens bild - som hade nyhetsvärde eftersom den användes mot kungen som någon form av bevis för klandervärt beteende.
Originalbilden på Kungen som är inklippt i Mille Markovics bluffbild hittades i går av en anonym användare på internetforumet Flashback.

Äras den som äras bör -- och skapa inte rubriker om icke-nyheter om ni inte vill förlora ansiktet helt..

Själv har jag hela tiden utgått ifrån att det finns medlemmar inom SD som kan hantera en dator - jag har till med varit både övertygad om och förväntat mig det... 




måndag 14 oktober 2013

Våld mot barn - vilka är förövarna

På internet och ibland i media möter man en rapad myt om vilken grupp som i huvudsak utgör en fara för barn i hemmet. Det finns somliga som inte förstått vad rapporterna visar eller vad som sägs när det gäller detta och därför envist hävdar att kvinnor - företrädesvis mammor - skulle utgöra den största förövargruppen.

Det är felaktigt.

När det gäller våld riktat mot barn är män, precis som i övrig brottslighet, den största gruppen förövare.
För kvinnor utgör däremot brottet den typ av brott där kvinnor i högst grad är representerade. Det innebär dock inte att det är kvinnor som oftast är just förövare.

Brå:
"År 2012 anmäldes sammantaget 18 300 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–17 år. Det motsvarar 21 procent av alla anmälda misshandelsbrott. Av dessa riktades 7 020 (38 %) mot flickor och 11 300 (62 %) mot pojkar. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn 0–6 år ökade med elva procent jämfört med 2011, medan antalet anmälningar gällande misshandelsbrott mot barn mellan 7 och 14 år minskade med fem procent.


Hur gärna man än vill och önskar så kan man inte få männens andel 65% av de misstänkta till att bli en mindre grupp, ett lägre antal, än gruppen kvinnliga förövares 35% av de misstänkta.