Att vara kvinna i SD-land

Året är 2024.

I tio år har Sverigedemokraterna styrt landet med egen majoritet. De har inte genomfört någon dold dagordning – inga bokbål, inga järnrör – utan bara gjort vad de öppet lovar redan i dag.

[...]

Minskad jämställdhet

Den traditionella kärnfamiljen gynnas. Varken homosexuella eller ensamstående får adoptera eller inseminera. Kyrkorna väljer själva om de vill viga homosexuella par.Parallellt har 1900-talets utveckling mot jämställdhet brutits. Abortgränsen har sänkts. Pappamånader och jämställdhetsbonus har slopats och gör tillsammans med ett nytt, dubblerat vårdnadsbidrag hemmafrurollen attraktiv för framför allt arbetarklassens unga kvinnor.

Eftersom SD fullföljt den folkpartistiska skolsorteringen och avskaffat överteoretiseringen av gymnasiet – så kallas det att lära sig engelska – har arbetarbarnen fått allt svårare att ta sig in på universiteten. De bjuds i stället en lärlingsplats till 75 procent av minimilönen. Eller ett utbyggt starta eget-bidrag, så att de kan slå sig fram som pigor i den fortsatt skattesubventionerade städbranschen.

Med sådana framtidsutsikter i yrkeslivet strömmar kvinnorna tillbaka till hemmen.De nygamla könsrollerna underbyggs med ideologiska påbud från stat och kommun. Internationella kvinnodagen firas inte längre. Genusvetenskap har bannlysts. Inget görs för att uppmuntra män att jobba i kvinnodominerade yrken eller tvärtom.Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver inte vara ett problem förklarar partiet.

(Aftonbladet Kultur)

Kvinnorna tillbaka till spisen, föda barn, sköta hem och lyda mannen som de är ekonomiskt beroende av och inte kan välja bort.


Kvinnor vet återigen sin plats. Underordnade mannen, beroende och utan möjlighet till livsval på en arbetsmarknad styrd av kapitalet där männen står med mössan i hand och slickar tungorna bruna i hopp om att få behålla jobben och kanske till och med få en skärva av vinsten i något öres löneförhöjning någon gång.

Rättslösa löntagare

För vanliga löntagare har rättslösheten ökat. Medbestämmandelagen är avskaffad, undantagen i Las har blivit fler. På mindre arbetsplatser kan arbetsgivaren nu fritt välja vem som ska kickas. Tystnaden och rädslan breder ut sig, när allt färre vågar käfta, eller organisera sig fackligt.

[...]

Utförsäkrade jobbar gratisI 

gengäld har löntagarna fått ännu ett jobbskatteavdrag och höjda tak i a-kassan och sjukförsäkring, så att de allra flesta har ett hyggligt skydd.

De som ändå utförsäkras sätts i samhällsnyttigt gratisarbete inom den offentliga sektorn, sedan Fas tre fått en ny inriktning. Sjukvårdsbiträden, personliga assistenter och vaktmästare får se sina jobb gå till de tvångskommenderade.

På samhällets övre balkonger firar skattefrälset. Inga skatter utgår på de rikas lyxvillor eller förmögenheter och de kan obehindrat låta makt och pengar gå i arv till barnen.

[...]

(Aftonbladet Kultur)




Det är vackert att gilla traditioner, det gör jag också, men 1800-talet tror jag få andra än SD och dess anhängare längtar tillbaka till.

Jag tror faktiskt inte ens det kommer att räcka med att barnen får sjunga psalmer till tröst för att kompensera för den förlorade välfärden och de lägre klassernas rätt till drägligt liv...


Tillägg:
Nu var jag lite orättvis ändå. Det går ju inte att förneka att det samhälle SD:s familje- och arbetsmarknadspolitik  skulle forma också vore en orgasmisk dröm för både moderater och kristdemokrater ..