Hovrätten struntar i vad barnet säger och dömer efter vad barnet visar...

Ja, så kan man tolka Hovrättens dom. Barnet har i samtal med familjerättsenheten sagt att han inte vill träffa sin pappa. Samtidigt har barnet under övervakat umgänge enligt kontaktpersonen haft en kärleksfull relation med pappan och umgänget har fungerat bra. Barnet har också till kontaktpersonen uttryck att han haft roligt och trivs med sin pappa, men sedan inte vågat säga samma sak till mamman när pojken träffat henne efter umgänget.

Ur artikeln:
"X (umgängesstödperson) har berättat att när umgänget väl har kommit igång på nytt efter tingsrättens beslut i verkställighetsärendet, har det fungerat bättre än någonsin och att P inte inför honom har uttryckt någon ovilja att träffa M. X har också berättat att han upplevt det som oroväckande att P efter umgängestillfällena berättat för honom hur roligt han har haft det, men att P förändrats när han kommit tillbaka till K (mamman) och inte vågat berätta samma sak för henne."

Hovrätten konstaterar att det framstår som om pojken är "påverkad av den lojalitet han känner gentemot K (mamman) och att han slits mellan föräldrarnas intressen."
(Dagens Juridik)

Hovrätten anser att pappan är en lämplig förälder och att det med hänsyn till det kontaktpersonen berättar inte finns några hinder för umgänge och beslutade därför om att umgänge skall utökas och ske utan kontaktperson efter en övergångsperiod. En bra och klok dom tycker jag.

Pappan som i Tingsrätten hade begärt gemensam vårdnad och delat boende, men i Hovrätten inte överklagade någon av dessa avslag skall dessutom ha en eloge för att han valt denna väg.
Genom att inte framhärda i de kraven just nu så kan pojken få vara trygg i att han faktiskt inte alls försöker stjäla honom, alldeles oavsett vad mamman säger eller inte säger. Han och pappan kan i lugn och ro få stabilisera sin relation och skapa en trygg gemensam grund - och nästa steg bör givetvis bli att pappan sen går vidare och begär just gemensam vårdnad och delat boende.

För pojkens skull hoppas jag att mamman samarbetar så att det hela inte behöver sluta med en abrupt överflyttning av pojken för att mamman inte kan acceptera att pojken har två föräldrar som han äger rätten att ha närvarande i sitt liv och att ha en god nära och relation med.

(Såvitt det framkommit handlar det om två, på varsitt håll lämpliga föräldrar - mina åsikter utgår från det)