måndag 13 juli 2015

Expressens ledarredaktion skräms av polisen...



Expressens ledarredaktion inser tydligen att de inlägg som enskilda poliser gör betingar ett mycket högre läsvärde än det skräp och den snuttifiering Expressen själva levererar till läsarna.

Det har mynnat ut i ett inlägg från ledarredaktionen där man försöker kräva att media skall vara polisens länk till allmänheten.




Gör din plikt, kväv din gråt 
Poliser och andra samhällsbärande yrkeskårer ska uppträda professionellt i offentligheten. Gråta och skälva får de göra privat.

På senare tid har poliser här och var i landet börjat "skriva av sig" i ytterst känslosamma ordalag i sociala medier. I berättelser på polisens officiella Facebookkonton gråts det och hulkas, kramas och stirras "hålögt ut i tomma intet" vid mord- och olycksplatser, som Csaba Bene Perlenberg skrev om i DN i tisdags.
"Jag vill visa människan bakom uniformen", förklarade en polis när fenomenet diskuterades i radions Studio Ett. Och där har vi förstås förklaringen. Vi lever i narcissismens tid, i jag byggandets och klicksökandets tid. Människor vill visa vilka de är, synas och gillas på Facebook.
Men poliser bär uniform av ett skäl. Den understryker att polismannen är en myndighetsperson, att alla poliser följer samma reglemente. När poliser är i tjänst är de inte Kalle eller Samira, de är sitt yrke och sitt uppdrag. Och de förväntas behandla medborgare jämlikt, oavsett om dessa heter Kalle eller Samira. I uniformen sitter likheten inför lagen.[...]
Det är naturligtvis bra att polisen använder sociala medier för att kommunicera med medborgarna. Men det finns en reell risk att respekten för viktiga samhällsinstitutioner undergrävs när personal brister i professionalitet. Och det är faktiskt särskilt viktigt att det formella får styra i ett mångkulturellt och segregerat samhälle - i synnerhet när det domineras av en resursstark majoritetskultur med nedärvda kompiskoder. Det vet man i USA och det måste det officiella Sverige ta lärdom av.


En hemlighet bakom Sveriges framgång är att förvaltningen har fungerat väl. Den har inte fungerat väl för att medarbetarna har varit sentimentala och kramiga utan för att det funnits en tradition av sval och ytterst korrekt tjänstemannaheder. 
 
(Ledarredaktionen Expressen)



Läs hela det osmakliga inlägget här


Att Expressens ledarredaktion dessutom har fel i sak gör inte artikeln ett dugg bättre.

Professionalitet är inte synonymt med känslolöshet. Tvärtom, den polis som i en svår stund kan ge den där kramen, visa hur mycket de känner för sitt arbete och den situation de står inför, de mänskliga poliserna är också de som är professionella. Professionella för att de inte behöver stänga av - utan som människor ändå kan gå in och sköta sina uppgifter och hantera situationen.

Om tjänstemannaheder vet Expressen ingenting. Den består inte i att agera robotlikt. Inte någonstans. Till i och med i den mångkulturella anstaltsvärlden där jag varit myndighetsutövare så vinner man respekt genom att vara mänsklig - inte genom att vara avstängd och mekanisk.


Ingen tradition av känslolöshet
Det finns inte heller någon "tradition" av att inte beröras. Min morfar var polis på trettio och fyrtiotalet i Sverige - också på den tiden berördes poliser, och kunde vara så där "stötande" kramiga i situationer som var svåra både för de som drabbades, berördes och de poliser som skulle hantera situationen.

En kram, en hand på axeln, ett öra som lyssnar, var ofta det man kunde erbjuda som tröst sa morfar - men han menade att det var det viktigaste man kunde ge en drabbad många gånger. Det polisiära utredningsarbetet var något annat än själva mötet med människor. Professionellt var att kunna skilja hanteringen av känslor, sina egna känslor och själva utredningsarbetet - professionellt var inte att sakna medkänsla eller egna känslor.

Skillnaden förr mot nu var inte att poliser förr var robotar, skillnaden är att nu vet man hur viktigt det är att polisen i efterhand får hantera det de upplevt genom att prata om det med andra. Den kunskapen fanns inte på morfars tid.

Expressens problem
Expressens problem med att poliser själva för sin talan handlar knappast om att det skulle vara olämpligt med mänskliga poliser i vårt samhället.

Problemet för Expressen är att de ihop med andra tidningar inte får vara de som sorterar och bestämmer bilden av polisen hos allmänheten när polisen väljer att tala direkt till allmänheten.

När Expressen själva får lyfta "den mänskliga polisen" Martin Marmgren då finns inga krav på en enad känslolös poliskår. Då handlar det om att Expressen vill spegla sin egen åsikt i en polis .. och då är det okej med mänskliga poliser.

Polis talar ut om dödsskjutningen

Det är ju inte heller enda gången som Expressen lyft Martin Marmgrens inlägg på olika sätt, i nyhetsform eller genom att ge utrymme på debattsidorna.
Martin Marmgren kanske skall ta sig en funderare på hur det fungerar med Expressens åsikter om mänskliga poliser innan han gör fler uttalanden i blaskan.


Ett annat av Expressens problem är ju givetvis att Expressens spelat ut sin roll om poliser själva börjar rikta sig till allmänheten. Den lilla hörna av Expressen som bland skvaller och bantningstips faktiskt ger någon nyhet ibland kommer att reduceras till intet om polisen kommunicerar direkt till allmänheten.

Mänskliga poliser
Ett mångkulturellt och segregerat samhälle är alltså ett hinder för mänskliga poliser är Expressens argument.
Jag som barn i förorten däremot minns de mänskliga poliser som jag mötte under min uppväxt med värme. De känslolösa proffsen som inte såg det lidande de gick in i och enbart var myndighetens utsända utan skillnad på om de skrev parkeringsböter, dirigerade trafiken eller meddelade dödsfall, hämtade en våldsam pappa, eller pratade med en slagen kvinna och förtvivlade barn, kan jag än idag inte se på med annat än ett stänk av bitterhet.
Vi fanns, vi var, vi hade upplevt .. den där kramen från en polis som orkade förstå och se var ovärderlig sådana gånger.

Expressen skyller på mångkulturen
Expressen vill inte ha mänskliga poliser, för Expressen tycker inte det passar i ett mångkulturellt samhälle....

Betyder det att Expressen inte tror att människor från andra kulturer har samma behov av en kram i en svår stund som etniska svenskar?

Betyder det att andra kulturer skulle ta illa upp om de såg att en svensk poliser kände sorg inför att de förlorat ett barn under svåra omständigheter?


Om det är som Expressen tror - att ett mångkulturellt samhälle ställer krav på att våra myndighetsutövare stänger av sina känslor och blir kalla robotar som inte gör skillnad på en P-böter och ett brutalt barnamord när de bemöter människor ..

.. Då Expressen vill inte jag ha ett mångkulturellt samhälle.

Jag tror faktiskt inte att vare sig Lisa Holms eller Yaras anhöriga känner annorlunda inför mänskliga poliser än jag upplevde dem - trots att Yaras anhöriga inte är etniska svenskar.
Till skillnad från Expressen tror jag faktiskt att också invandrare och nysvenskar liksom jag vill mötas av en mänsklig polis - inte en robot. En del kanske har det behovet i ännu högre grad på grund av erfarenheter från hemlandet.
Fast skillnaden på mig och Expressen är ju att jag tror att också de som flyttat till Sverige är just människor de också .. Inte bara en klump mångkultur som Expressen kan svänga sig med hur de vill för att främja sin egen agenda...

Expressens ledare är helt enkelt ett av de största lågvattenmärken jag sett i svensk press på mycket länge.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar