Nej-sidan segrade i grekiska ödesvalet

Grekland sade igår nej till långivarnas krav samtidigt som de säger sig vilja vara kvar i Eurosamarbetet.

Greklands finansminister Yanis Varoufakis avgår trots att han hyllar Nej-sidans vinst och kallar det för en frigörelse från långivarnas ockupation.

Nu skall skall premiärminister Alexis Tsipras sätta sig vid förhandlingsbordet med ECB, IMF och EU och hoppas på att inte bara skaka fram nya lån för Grekland, utan också att få bestämma villkoren för lånen.

Om Grekland nu lyckas i sin föresats att få ställa villkoren för att få lån och därigenom få slippa de åtstramningar som långivarna ställt som villkor så måste man fråga sig vad själva poängen är med Eurosamarbetet. Är det okej att vissa länder agerar som de vill och att övriga medlemsländer skall ta på sig försörjningsansvaret för att hålla slösarna kvar på fötter och med i samarbetet.

Jag tänker mig det som en familj med vuxna människor, där ett par lever över sina tillgångar och tar lån på lån för att finansiera en tillvaro de egentligen inte har råd med, medan de övriga får ställa sina egna prioriteringar och sina familjer åt sidan för att kunna pumpa ut lån till dem som inte vill anpassa sig efter sin egen inkomst.

Det Grekiska folket har jag full förståelse för. När de röstade ja till Euron så utlovades guld och gröna skogar. Allt skulle bli så bra bara grekerna var med i Euro-gänget. Ett gemensamt ansvar utlovades, att ta ansvar för varandra till salighet för alla som ville vara med.

Vad grekerna fick var dock annat. Höjda priser, lönesänkningar, sänkta pensioner, sämre grundtrygghet.

När nu EU kräver att pensioner som redan sänkts med mellan 50-60% skall sänkas ytterligare, att fler åtstramningar skall drabba de som redan förlorat stora delar av sin försörjning på Eurosamarbetet - så är det inte konstigt att grekerna får nog.

Tuff tid väntar
Grekerna går nu en tuff tid till mötes oavsett om de kommer få nya stödlån eller inte. Nya lån räddar inte grekerna, det handlar ändå bara om en simkrans för att hålla dem ovanför vattenytan - och syftet kommer inte vara att hjälpa grekerna utan att inte Eurosamarbetet skall börja rasa.

Katrine Marçal/Aftonbladet-Grekland behöver vår hjälp

Ja, då har till och med långivarnas långivare, det stränga och fruktade IMF erkänt saken. I ett internet-dokument från i tisdags skriver den Internationella Valutafonden att Greklands skuldbörda är ”ohållbar”. Landet kommer inte att kunna betala. Lånen måste åtminstone ”förlängas kraftigt”, eller så måste skulderna skrivas ner.

IMF:s beräkningar bygger dessutom på scenariot att den grekiska regeringen sköter sig exemplariskt i EU:s ögon från och med nu. Vad deras analys innebär är helt enkelt att även om premiärminister Alex Tsipras tar på sig slipsen, sparkar sin finansminister Yanis Varoufakis och börjar göra allt som Angela Merkel säger så kommer Grekland inte kunna betala tillbaka.
Inte under nuvarande villkor.

Även om Grekland fixar överskott i budgeten på en procent redan detta år, två procent nästa år, tre procent det följande året och sedan 3,5 procent därefter. Även om de lyckas skapa tillväxt på 1,5 procent från en situation som just nu liknar en humanitär kris, även då blir skuldbördan ohållbar.
Detta skriver alltså IMF.

Katrine Marçal-Grekland behöver vår hjälp

Giorgis, 77, som utanför banken grät för sitt folk har nog inte gråtit för sista gången.

Daniel Swedin/Aftonbladet - Nya stålbad hjälper inte

Pengarna snart slut
I dag eller i morgon tror man att pengarna i de grekiska bankerna är slut. Eftersom Grekland inte kan trycka egna pengar kan staten bli tvungna att dela ut skuldsedlar som kan fungera som pengar tills vidare.
Då ligger vägen – trots att det tills nyligen påstods vara en omöjlighet och trots att Tsipras vänsterregering inte vill – öppen för ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet.

Backar inte en tum
Under förhandlingarna som ledde fram till folkomröstningen har långivarna – valutafonden IMF, EU-kommissionen och europeiska centralbanken ECB – inte backat en tum. Inte vad det gäller skatterna, pensionerna, lönerna, kollektivavtalen och definitivt inte vad det gäller eventuell skuldnedskrivning.
Grekland ska fortsätta skära ned i en from förhoppning om att det ska leda till ett budgetöverskott. Att stålbadspolitiken redan drivit Grekland in i depression spelar liksom ingen roll.
Man kan frestas att tro att långivarna egentligen inte är så intresserade av principer eller pengar längre. Istället är det en uppstudsig regering man vill trycka åt så hårt det bara går. Om befolkningen är de som råkar mest illa ut spelar ingen roll.
Om Euroländerna, IMF och ECB är intresserade av Europatankens överlevnad måste samtalen med grekerna tas upp igen. Och det snabbt.

Daniel Swedin-Nya stålbad hjälper inte


Ett nej är en seger
Det är en svår tid som nu väntar grekerna, oavsett om de blir kvar i Euron eller inte. Ändå kan man inte säga annat att ett NEJ till villkoren är en seger för grekerna. De har visat att man inte kan hamna längre ner än i botten. När man nått botten måste man börja sparka uppåt för att inte drunkna.

I längden kan denna protest bara bli en seger för grekiska folket, i synnerhet för dem som redan förlorat allt och nu bara har sin värdighet kvar. Den mättar inga munnar, men det gör inte heller framtidsutsikten att svälta under Euro-piskan.

Och jo - så är det, även om svenskar i sin naivitet och omvärlden väljer att blunda för det - idag svälter greker. Tre miljoner har hamnat under fattigdomsgränsen, kraftigt reducerade pensioner och löner har lett till att många är beroende av andras välgörenhet för att klara maten. Många har fått lämna sina hem och flytta samman med släkt och familj för att ha en chans att ställa mat på bordet. Många klarar det ändå inte.

Grekernas nej och krismötet som följer på det där Merkel redan åkt till Frankrike för att i morgon sätta sig i krismöte där Greklands nej skall hanteras visar att den kalla handen som Grekland mött nu skakar.

Vad händer om Grekland lämnar?

Vågar man chansa eller kryper man till korset och förhandlar om villkoren, kanske till och med börjar diskutera de låneavskrivningar som krävs för att Grekland skall kunna komma på fötter igen?

I morgon får vi svaret på frågan - hur viktigt är Grekland för Eurosamarbetet.