"Skelettkvinnan" Helena, 37, frias från misstankar brott mot griftefriden.Och hovrätten beslutar att hon nu ska få tillbaka sina skelett.– Jag är glad, men det är nu kampen för upprättelse börjar, säger hon till Aftonbladet.
[...]
Hovrätten slår liksom tingsrätten fast att hon skaffat och flyttat mänskliga skelettdelar, att hon haft skelettdelar på golvet i sin lägenhet och även sålt delar. Däremot håller hovrätten inte med om att kvinnan kan dömas för brott mot griftefriden, eftersom delarna köpts via nätet och inte tillhört en avliden som ska kremeras, som ligger i en kista eller en grav.
[...]
Till hovrätten har hon lämnat in 60 sidor med motsvarande fall där män som haft kranier och andra skelettdelar friats.
– Jag är glad, men det är nu kampen för upprättelse börjar. Jag vill ha ursäkt och skadestånd – fantasisummor. De har förstört allt. De låste in mig och tog ifrån mig min mänskliga värdighet.
[...]
Hon uppger att hon misshandlats vid tre olika tillfällen av olika personer sedan anklagelserna om nekrofili kommit ut i fjol. Hon har polisanmält.
– En slog mig med baseballträ, en sköt mig och en knivhögg mig fem gånger. Han som anföll mig med kniv sa "Du ska dö din jävla nekrofilhora".
[...]
Hovrätten dömer dock, i likhet med tingsrätten, kvinnan för vapenbrott till skyddstillsyn.
(Aftonbladet)
Grattis Helena - du fick rätt.
Jag kan bara instämma i det inkonsekventa att du i tingsrätten fälldes för brott mot griftefriden när män i motsvarande situationer friats.
När det gäller din eventuella aktivitet med skelettdelarna blir det dessutom skrattretande att åklagaren vill fälla dig för nekrofila handlingar samtidigt som man i Sverige låter män gå fria för att livslevande kvinnor inte säger nej på ett så kraftfullt sätt att män tvingas använda hot eller våld för att driva sin vilja igenom ...
Det blir tragikomiskt.
Jag har ingen aning om vad du gjort med dessa skelett-delar, och jag bryr mig inte heller, men om vi nu låtsas att du faktiskt gjort det åklagaren hävdar .. var hamnar vi då..
Skelett-delarna lär ju inte ha sagt nej, skelett-delarna lär inte ha gjort något bestämt, kraftigt motstånd. Skelett-delarna lär du ju inte behövt vare sig hota eller ta med våld..
Åtalet av dig i den delen talar för ett rättssamhälle som anser att skelett-delar är mer skyddsvärda än livslevande kvinnor när det handlar om rätten till den egna kroppen...
Jag undrar lite över om det var både mans och kvinnoskelett du hade i din ägo. Om signalen som samhället vill sända är att vi kvinnor äger större rätt till våra egna kroppar som döda, eller som signalen är att män alltid äger rätten till sina oavsett om de är döda eller levande. Beroende på vilket kön dina delar härstammar ifrån kan ju samhällets signal tolkas lite olika...
Jag läser också att du vid tre tillfällen utsatts för grova fysiska angrepp. Jag kan inte låta bli att fascineras lite över det.
Normalt hämnas inte ens anhöriga de brott deras anförvanter utsatts för - det överlåter människor vanligen till rättssamhället.
Men tanken på att du kanske haft sexuell aktivitet med några benbitar gör alltså människor så upprörda att de utsätter dig grovt våld. En man hugger kniven i dig och kallar dig "nekrofilhora" (vad det nu är), en skjuter dig och en annan slår dig med basebollträ..
Vad är det för primitiv rädsla du väckt hos dessa människor. Hur kan tanken på att du skulle riktat din sexualitet mot några benbitar väcka sådan ilska - dessutom hos människor som helt uppenbart inte på något vis är kopplade till dessa benbitar..
Kände de sig ratade? Trodde de att skriverierna om en möjlig kvinnlig nekrofil skulle väcka tanken i andra kvinnor att det fanns bättre alternativ än dem?
Givet deras reaktioner måste jag dock säga att deras attacker får ses som kontraproduktiva .. passiva benbitar framstår ju som ett trevligare alternativ att ha inomhus än lättkränkta och våldsamma dårar..
Du säger att du vill ha upprättelse, fast du vet redan att ingen kan ge dig just det. Skriverierna om dig kan inte göras ogjorda, en friande dom kan inte återkalla det obehag och det förakt du utsatts för. Att du nu fått rätt i domstolen kommer inte att sudda ut det som du utsattes för under anhållandetiden och aldrig förändra det människor nu tänker om dig - tror om dig. Du är märkt för livet i den du var och är idag.
Du kan försöka börja ett nytt liv, som du säger - byta namn och etablera en ny tillvaro. Du kan försöka lappa ihop ditt liv och skapa en ny värdighet igen - men den som tagits ifrån dig kan du aldrig få tillbaka.
Att man startade en utredning kring vapenbrott och misstänkt mord är givetvis inte fel. Självklart måste man utreda både det vapenbrott som du nu fällts för och undersöka om delar av döda människor kan häröra sig från mord, gravplundring eller annan brottslig handling. Det är dock skilt från hur du behandlats av samhället och hur du fått schavottera i pressen och på nätet.
Jag hoppas du får den där fantasisumman som du begär - både av staten och av de medier som medverkat till den bild av dig som spridits, som medverkat till att förstöra ditt liv. Jag hoppas du får betalt för ditt liv.
Lycka till Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar